Men varför

Alltså.
Nu när den där jäkla Jenny plötsligt är på besök hos en massa andra människor, då undrar jag vad jag egentligen tänkte på.
Jo, jag vill skriva.
Jo, jag har älskat att få ihop ett helt manus.
Jo, det skulle vara kul om någon gillade det jag skrev.

Men om de inte gör det då?

Vad ska jag pyssla med i framtiden?

Plötsligt en dag...

...händer det.

Man inser att man har en halvflaska rose i skåpet.

Nu slipper jag tappa lådvin på Pepsiflaska när jag går bort.

Ibland verkar det nästan som om jag är en förutseende kvinna.

Och nej. Jag ska inte ta med legomotorcykeln. Eller Star Wars-skjutaren.

Men mamma!

Du har ju klackskor!

Är det dags att piffa upp sig nu?

Varför

Man måste vilja berätta något. Säger de som vet. De där som gett ut tusen böcker eller som hållit miljoner skrivarkurser eller som jobbar med att läsa manus.

Fundera på varför du vill skriva. Om det bara är kändisskap du är ute efter, då är du fel ute.

Och just nu. Har jag tänkt. Jag vill inte bli känd. Men fy sjutton gubbar vad roligt det verkar att springa på mingelreleaser hela tiden!

Är det rätt anledning?

Att bli frusen av värmen

När man fastnar.
På det kalla klinkergolvet i källaren.
Och läser sina egna ungdomssmärtande poem, andras små meddelanden och texter som betydde allt just då.
Då blir man kall i rumpan.
Men varm i hjärtat.

Joho, jag gör som jag ska

Diabeteshemläxa, kallas det.

Kanske, kanske att jag lämnar in lite sent. Det var väl ungefär en månad sedan jag blev påmind.

Men faktiskt har jag inte förstått innan vad jag skulle göra den för. Ni vet, meningsfulla uppgifter och annan sådan där skit man hör i skolan.

Nu vill jag berätta något.

Man skiter i't tills man har nytta av et'!

Det hade jag idag när jag fick syn på remsandalerna.

Mitt utseendefixerade jag

Jag borde:
Raka benen
Fila fötterna
Peela ansiktet
Gå ut och gå
Plocka fram sommarbyxor

Men i ärlighetens namn så ser man lite friskare ut när man blir sådär varm i sina långbyxor, strumpor och långärmade tröjor.

Tar nog och skiter i't!