onsdag 30 april 2014

Jaså ni står och fryser i regnet...

...vid brasan. 
Det gör inte jag. Jag sitter inne med en filt framför datorn och redigerar. Samtidigt spelar ungarna på plattan och så delar vi på de sista dragéäggen.

Jag är nöjd. De med. 

lördag 26 april 2014

Påsklov

Det här lovet är något förvirrande. Alla dessa sysslor som ska kombineras.

Måla väggar.
Laga mat.
Tvätta kläder.
Redigera.
Slipa väggar.
Laga mat.
Tvätta kläder.
Redigera.
Måla garderober.
Laga mat.
Tvätta kläder.
Handla.
Redigera.
Tapetsera.
Laga mat.
Tvätta kläder.
Redigera.

Just det, glömde: prata med barnen. Se till att de inte gör något de inte ska. Och så dammsuga. Och redigera.

Shhhhhhh. Säg inget men det blir nog lugnare på måndag.När lovet är slut.

onsdag 23 april 2014

Fråga chans

När jag var ungefär tio, elva år hade jag en väldigt populär kompis. En sådan där alla ville vara med och alla killar ville vara ihop med. Ihop på det där tioåriga viset, när man mest bara var ihop men inte umgicks särskilt mycket.

Efter ett disco hade jag sett en kille jag tyckte var söt och eftersom min kompis hade pratat med honom ringde hon upp och frågade om han ville vara ihop med mig.

Han visste inte vem jag var men jag fick gärna komma och titta på hans hockeyträning så skulle han svara sedan. Det blev lite bråttom och jag hann inte byta från mina ridkläder och inte heller måla på den där snygga blå kajalen jag alltid hade när jag skulle vara snygg.

En blick och sedan fick jag ett nekande svar. Stod där vid rinken och kände mig som en riktig förlorare. Försökte låtsas att det inte gjorde något, även om jag helst velat åka hem och gråta. Eller ännu hellre börja skratta och låtsas som om allt varit ett skämt, att jag inte alls varit intresserad.

Idag knatade jag in på en bokhandel. Vandrade runt bland hyllorna och tog med mig den bok jag skulle köpa. I kassan tog jag ett djupt andetag och hackade fram att jag skulle debutera i juni. När hon sa att hon får välja att ta in lokala författare om hon vill och att jag skulle ta med boken och recensioner när den kommit ut, var känslan där igen.

Jag skrattade inte och låtsades inte att det var ett skämt. Även om det är vad jag vill allra mest just nu.

fredag 18 april 2014

Japp! Jag tänker tjata



Jag redigerar. Hurra! Det är så roligt att få arbeta med den här texten igen. Jag läser om och om igen de ord jag formulerat alldeles själv till en hel berättelse. 

Och vet ni vad? Jag tycker den är bra. Jag tycker om hur jag fått orden i ordning. Jag har glömt en del och nu när jag läser det igen tycker jag att historien är spännande. Till och med tänker jag att det ska bli kul att få låta andra ta del av den. 

Jag läser lektörens åsikter och funderingar och förstår precis vad hon menar. Tänker att det ska bli kul när jag gått förbi stavningsfel och för många mellanslag och sedan får skriva om en del stycken, byta perspektiv på några ställen och inte göra så många tidshopp.

Det här är så himla roligt och jag är så lycklig över att få den här chansen. 

Bara så ni vet!

torsdag 17 april 2014

Kan vara så att jag googlat mig själv lite

Och så den där mycket underliga känslan som dök upp när jag insåg att min (!) bok finns på flera nätbokhandlar.

http://www.bokus.com/bok/9789175990293//  
http://www.fritzstahl.com/gomd-208480.html
https://www.adlibris.com/se/bok/gomd-9789175990293

Antar att jag ska ge ut den nu då.

tisdag 15 april 2014

Att redigera ett manus

I fredags fick jag tillbaka mitt manus från lektören. Jublande lycklig vaknade jag på lördagen. Jag har längtat så hysteriskt mycket efter att få börja peta i den där texten igen. Att få göra de förbättringar som en duktig människa föreslagit. När hennes förslag dessutom var mycket förståeliga för mig kändes det ännu lättare.

Så.

Jag har aldrig varit så effektiv någonsin. Och pigg. Jag planerar lektioner. Fixar i trädgården. Läser med barnen. Handlar. Lagar mat. Rättar elevuppgifter. Duschar ungar. Listan är inte slut där, den fortsätter och fortsätter i all evighet. Det är bara en sak jag inte gör. Redigerar. Jo, jag har läst alla synpunkter. Scrollat igenom manuset. Jag tänker på karaktärsändringar, konstiga tidshopp och formuleringar som inte sitter som de ska. Hela tiden tänker jag på det. Sedan tänker jag att det är dags att öppna dokumentet. Börja. Starta.

Och så gör jag det inte. Istället gör jag allt det där andra. För någonstans är jag rädd. Jag inbillade mig i början att det handlade om att jag ville spara på det roliga. PÖH! Det är ingenting annat än rädslan över att det är på riktigt. Att jag tänker att det finns ett kryphål någonstans. Att jag ska kunna dra mig ur och låtsas som om jag inte alls skrivit på något avtal. Som om jag inte alls ska publicera alla de där orden så att andra kan läsa. Det är en mycket märklig känsla, det här. 

Jag har inget val, det vet jag. Eller snarare det vet jag att jag inte vill. En dröm går i uppfyllelse nu. Det jag haft med mig när jag suttit där alla timmar, är nu sanning. Därför sätter jag igång nu.

Jag ska bara duscha först.

söndag 13 april 2014

Vad är det för fel?

Idag har jag inte gjort något.
Tänkte jag nyss.

Bara:
Jobbat
Sprungit
Hämtat barn
Tvättat
Handlat
Lagat mat

Jo, jag fattar. Men känslan sitter kvar.

lördag 12 april 2014

Att vakna en lördag

Jag har sovit i tio timmar.
Jag har fått mail med fina ord och ändringar från lektören.
Jag har en lugn helg framför mig.
Jag har goda förhoppningar om en finfin helg.

måndag 7 april 2014

Already famous

Jo jag skulle gärna bli internationellt känd som författare. Kanske är det därför jag idag haft 260 besökare från USA på bloggen. När jag i vanliga fall har ca 50 från Sverige.
Något annat kan det väl inte vara?


söndag 6 april 2014

I väntans tider

Joråsåatt.
Det är lite sådär berg och dalbana här. 
När det gäller att få ge ut sin bok, menar jag. 
För det mesta tänker jag inte så mycket på det. Manuset ligger i andra händer just nu och jag kan inget göra. Att starta nytt känns lite tungt, med tanke på att jag i maj kommer att få redigera. Som den författarwannabie jag varit under så många år har jag läst otaliga spy-inlägg från de som redigerar. Så jag är ganska förberedd på att jag kommer tycka rätt så illa om min text, vad det lider.

Ibland pratar någon jag träffar om boken. Då hoppar hjärtat i kroppen och jag fylls av en sådan där glädje jag minns från barndomen. Ni vet när man fick gå ut och hoppa hopprep första gången på våren. Eller springa barfota i daggräs för att äta hallon till frukost. Så känns det. Jag blir alldeles plirrig.

Innan tanken färdas ett steg till. Då fryser hjärtat. För det är nu jag ska bli sågad. Granskad och nedbruten. Jag är debutant. Jag har dessutom skrivit ett manus om kärlek. Det innehåller en hel del saker som kommer avfärdas som tjafs. Som kommer vara töntigt att läsa för vissa. Jag vet det. Vad jag dessutom vet är att jag har så svårt att inte ta kritik till mig.

Faktum är att jag gillar kritik. När den är befogad och (ja, jag är lärare) formativ. Kritik som gör att jag kan utvecklas och bli bättre. Men jag vet att det inte är så lätt att vare sig ge eller ta kritik som handlar om sådant där som är personligt. Som en berättelse man burit med sig så länge.

Att få mitt manus publicerat är bland det läskigaste jag gjort. Ändå finns inget alternativ nu när jag fått erbjudandet.  Jag ska bara komma ihåg att glömma bort det lite när det väl är dags.

onsdag 2 april 2014

Att fokusera rätt

Inte bara har jag lyckats pressa mig genom 
nålsögat som kallas publicering av manus till 
bok, jag har också lyckats få en novell med i 
en antologi. Idag publicerades en 
INTERVJU (!)  med mig. Med en skitkonstig, 
glansig bild och allt. Tur det inte är min panna 
man ska fokusera på, utan min text. 

http://www.annljungberg.se/2014/04/hej-novellvinnare-theres-sjoblom-wittgren/

tisdag 1 april 2014

När man är sjuk

Fast frisk så man kan gå i morgon. Och vill göra något. Och är väldigt sugen på att få börja redigera det manus som ska bli en bok och vet att det kommer dröja lääänge innan synpunkterna ramlar in och man tänker att man fortsätter med det där manuset som man låtit ligga för att man haft svårt att hitta lusten och man kommer på att man ska hämta barnen och att man faktiskt inte ens kommer ihåg var anteckningsboken ligger.
Då blir man lite sur.