Efter ett disco hade jag sett en kille jag tyckte var söt och eftersom min kompis hade pratat med honom ringde hon upp och frågade om han ville vara ihop med mig.
Han visste inte vem jag var men jag fick gärna komma och titta på hans hockeyträning så skulle han svara sedan. Det blev lite bråttom och jag hann inte byta från mina ridkläder och inte heller måla på den där snygga blå kajalen jag alltid hade när jag skulle vara snygg.
En blick och sedan fick jag ett nekande svar. Stod där vid rinken och kände mig som en riktig förlorare. Försökte låtsas att det inte gjorde något, även om jag helst velat åka hem och gråta. Eller ännu hellre börja skratta och låtsas som om allt varit ett skämt, att jag inte alls varit intresserad.
Idag knatade jag in på en bokhandel. Vandrade runt bland hyllorna och tog med mig den bok jag skulle köpa. I kassan tog jag ett djupt andetag och hackade fram att jag skulle debutera i juni. När hon sa att hon får välja att ta in lokala författare om hon vill och att jag skulle ta med boken och recensioner när den kommit ut, var känslan där igen.
Jag skrattade inte och låtsades inte att det var ett skämt. Även om det är vad jag vill allra mest just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar