tisdag 15 december 2015

Man får se det från den ljusa sidan

Det var tur att jag inte släppte alla de där tårarna efter helvetesmorgon, terminsslutsutmattning, glömda instrument, väldigt snabbhämtade instrument och vackra luciasånger bland människor som var totala främlingar.

Nu har ju de (flesta) föräldrarna i storskruttans klass sett mig i andra tillstånd tidigare. Mer sansade sådana. Utan tårar. Och för att ingen ska tro något annat så var det också bara tårar. Och de var rätt sansade. 

Det ska bli hysteriskt skönt att vara ledig snart. Om någon undrar.

torsdag 3 december 2015

Bra spartips

I går kunde jag inte skriva. Idag är listan längre. Jag kan inte laga mat, skriva, städa, vara snygg, träna eller ha karaktär.
OCH JAG KAN DEFINITIVT INTE RIDA!

Ända sedan jag flög av hästen för två månader sedan, har jag varit rädd. Först kunde jag inte rida för att jag hade för ont, sedan red jag två gånger och var så rädd att träningsvärken kom sig av att jag spänt mig och idag var jag inte så rädd men jag kan ingenting. Jo, åka häst kan jag. Så nu får jag väl ta mig runt på diverse marknader och rida ponnyridning med ledare då. Det kanske jag kan. Dessutom blir det mycket billigare.

Då säger vi så då.

onsdag 2 december 2015

Tro't eller ej men det tar sig (nog)

I två dagar har jag nu stirrat på den där skärmen. All skrivlust som skulle skölja över mig när jag till sist hade tid, lyckades definitivt inte hitta in i mig. Jag har stirrat. Jag har klickat på något gammalt projekt. Jag har öppnat ett nytt dokument. Och inget, INGET, har hänt.

Att tro sig vara en skrivande människa och sedan inse att man inte kan ett skit, det är liksom lite nedtryckande. Och eftersom det är det har jag dessutom hjälpt mig själv på traven och påmint mig om de där gångerna jag fått höra: "Nej, du har något men det räcker inte."

Och eftersom jag har något har jag åter öppnat skiten jag redan skrivit gör att se om det kan förbättras lite men det kan det ju fan inte för det är så dåligt så istället surfar jag runt på Facebook och bloggar och läser om hur lyckade alla andra är. Och så är jag skitavundsjuk på att de är så bra och så intalar jag mig att det är de för att...( infoga valfritt alternativ) och sedan gråter jag nästan. Dels för att jag är elak och orättvis och dels för att jag blir så bedrövligt martyrisk när jag har för mycket tid för mig själv.

Sedan stänger jag av datorn och läser istället. Om riktiga människor i svunnen tid. Och en liten tanke börjar formas. 

Efter det surfar jag lite (mycket) och får syn på en recension som gör min dag. Den är konstruktiv och upplyftande och jag läser den om och om igen.

Och nu gör jag det här.

måndag 30 november 2015

Den fruktansvärda skolan och dess bortskämda elever som inga pedagoger fått utbildning att klara av

Idag har jag gått i förskoleklass och fritids. När vi kom hem vid tretiden var jag helt slut och efter en stund somnade jag sittandes. Det är intensivt att vara sex år, vill jag lova.

Vad jag ännu mer kan lova är att det är lyxigt att vara sex år i Sverige och få delta i den fantastiska verksamhet som bedrivs av de pedagoger som arbetar där. 

Dessutom är det en ynnest att få vara sex år och under dagtid omges av mer än tjugo andra sexåringar som gör sitt allra bästa för att dagen ska bli så bra som det går. (Ja, jag vet att man misslyckas ibland när man är sex år men det för baske mig vuxna också. Och när vuxna misslyckas är det oftare planerat än när sexåringar gör det.)

Hela den här dagen har jag förundrats över hur man bemöter och behandlar varandra. Hur vuxna och barn pratar och möts. Hur lätt allt känns.

Det finns många negativa åsikter om svenska skolan, om svenska barn, om svenska pedagoger. 

Jag känner inte igen den bilden. Prova själva att se på riktigt ska ni se.

onsdag 25 november 2015

Om man skulle säga upp sig

"För att om man går vilse så kan man inte läsa på skyltarna annars."

Standardsvar när man frågar barn varför man ska kunna läsa.

Och jag undrar: 
  *Hur ofta händer det att det finns en skylt att läsa på när man är vilse?
* Går andra familjer ofta vilse? (Att jag gör det är ju ingen nyhet. Då finns det aldrig någon skylt att läsa på.)
* Vet Skolverket om det här?
* I så fall; varför sänker de inte kunskapskraven?
* Vem lär barnen sådan här viktig kunskap? 
* Vad i hela friden gör jag på jobbet?

söndag 22 november 2015

Det är ändå rätt lång tid kvar av dagen

Antar att ni känner till boken. Eller har sett filmen. Eller läst en resumé. Det har nog alla. Även jag.

En sak är dock säker.

Det var definitivt inte jag som skrev manus.



Jag tror den heter så här.

torsdag 19 november 2015

När bilden i huvudet blir för mycket

Den här dagen har bestått av böcker och läsning i ännu större utsträckning än vanligt. 

Först storröjning i skolbiblioteket, sedan läsgrupper med eleverna. Sedan lite annat innan jag skyndade iväg för att lyssna på Ann-Marie Körling, Sveriges läsambassadör. 

Det är verkligen så att jag skulle önska att få befinna mig i sådana här bok-, text- och litteraturbubblor jämt. Och jag vet att det låter knäppt men jag kan aldrig sluta fascineras av allt som finns i dessa bubblor. Vill alltid ha mer; läsa mer, höra mer och skriva mer.  Kanske skulle jag aldrig slita mig om jag inte fick tydliga tecken. Som att ticnet skickat ett mail om att jag ska köpa biljetter till Sven-Bertil Taube on ice.

Jag går väl och lägger mig då.
Kanske var det ögonen som sluddrade lite.

söndag 15 november 2015

Jag låter mina barn bestämma själva

Jag är i alla fall inte en sådan där mamma som vill bestämma vad mina barn ska ägna sig åt på fritiden. En sådan där som försöker övertala sina barn att göra saker som jag tycker är lätt för att jag vet hur det funkar eller var man ska parkera eller vad någonting av det de ska utföra heter. Sådan är jag inte.

"Vad vill du börja med nu då?", mamman hinner inte riktigt pausa innan hon fortsätter. " Kanske friidrott, eller vill du börja rida? Det har du ju pratat om."

Det hinner inte vara tyst så väldigt många sekunder innan mamman fortsätter. Ingen annan hinner liksom ens börja. "För du ska ju göra något du vill och tycker verkar kul. Ridning gillar du väl?"

"Eller friidrott.", pappan hinner med att lägga sig i.

"Nej. Jag vill börja med judo."
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

Precis såhär kompakt känns tystnaden innan den bryts av mamman:

"Ja. Eller du kanske vill rida...?"

lördag 14 november 2015

Den här dagen

Det är en sådan där dag när jag vaknade upp i tyngd. Jag var vaken vid ett-tiden i natt och såg vad som höll på att hända. Somnade om och vaknade i morse medveten om att det där som påbörjats i går natt, förmodligen inte varit en liten händelse.

Jag får hålla mig ifrån stundtals. Därför att jag tillhör dem som går sönder ibland. Som fylls av tomhet och hopplöshet när omvärlden mår för dåligt. Jag tillhör dem som blir handlingsförlamade, bara gråter och gräver ner mig. Det är inget jag är stolt över, snarare skulle jag gärna ta mig ur och istället stå på tå för att direkt göra saker som hjälper och stöttar. Tyvärr är jag inte sådan och jag har insett att jag gör det jag kan, när jag kan. Jag verkar i det lilla, vilket för mig betyder familj och när jag orkar, tar jag mig ut i vidare perspektiv.

Idag har jag tagit världen i små portioner. Måste för att förstå. Måste för att livet går vidare.

Men nog är det tyngre vissa dagar.

fredag 13 november 2015

Fredagsmys på riktigt

Kokade chokladmjölk till frukost.
Hade en myslektion med ritande och julmusik på jobbet.
Köpte fredagsmys till alla och tidning till lillskrutten.
Gjorde tacos.
Spelade sällskapsspel med två familjemedlemmar.
Hämtade den saknade familjemedlemmen efter disco.
Njuter av fredag. Njuter av livet.

För nog är det så att jag har det riktigt bra.

torsdag 12 november 2015

Som en kom-ihåg-lapp

Först fanns det ett flickebarn som älskade hästar. Som red hemma och på ridskolan och levde för det. Sedan var hästarna mindre intressanta några år. Sedan var hästarna föremål för mycket längtan några år. Sedan började det där flickebarnet, som för all del var mer en tant nuförtiden, att rida igen.

Och det var fantastiskt roligt. Och underbart. Och allt man kan tänka sig.

Och sedan flög tanten av och fick en blåtira och ett sprucket revben och kunde inte rida på fem veckor.  Vet ni vad en flygtur från en galopperande häst med efterföljande värk gör med psyket hos en fegis? Japp! Skrämmer livet ur tantfegisen.

Som en påminnelse till mig själv vill jag nu meddela att dagens ridtur må ha varit darrig och stel och sett för bedrövlig ut, men jag lever. Och har en hel kropp. Och älskar fortfarande att rida.

söndag 12 juli 2015

Allt du kan uppskjuta till morgondagen

Jag har nu surfat i mer än en timme. Vet ni hur många intressanta inlägg det har gjorts på fejsboken under den tiden? Hur många nya blogginlägg jag läst? Hur många som hjälpt mig på Candy Crush? Hur mycket väderprognosen ändrats?
Noll
Noll 
Noll
Men jag har lyckats med konststycket att inte skriva ett enda ord i manuset. Skönt. Då behöver jag inte vara orolig att det skulle bli klart någon gång.

söndag 28 juni 2015

Bra kombo

Idag kombinerar jag några av mina favoritsaker.

Bibliotek
Skrivande

Ja det var väl de sakerna. Dessutom har jag cyklat hit, sett att de exemplar som finns av min bok är utlånade, tänkt mig lite shopping och något gott att äta. 

Än så länge har jag surfat mycket.
Nog med det nu.

fredag 26 juni 2015

Det är tydligt det

Det tänds inga stjärnor på den här mammahimlen idag.

En dygnsrytm som tyvärr bara passar mig i den här familjen

Klockan är nu tio på förmiddagen och jag har varit vaken i över fem timmar.
Visserligen har jag tidigare konstaterat att jag är morgonmänniska men att jag skulle kunna få så här mycket uträttat för att jag går upp före ottan, det trodde jag inte. Tvättat, diskat, ätit frukost, lagt ansiktsmask, skrivit 1800 ord, sprungit, druckit kaffe, ätit jordgubbar och surfat runt lite.

Frågan nu är hur länge till jag håller mig vaken.

söndag 21 juni 2015

Tips från trädgårdsmästaren

Citronmeliss odlas med fördel i kruka eller på annan begränsad yta.

Om man inte tänkt sig att dekorera drinkar till hela Europas befolkning.
Delar av det hela.

lördag 20 juni 2015

Sådant där man kan konstatera

Midsommar kom liksom lite snabbt på i år. När vi plötsligt kom på att det var midsommar hade vi glömt boka in oss med någon. Nu blev vi inbjudna till flera i sista stund men orken som använts under året har inte riktigt återvänt till någon av oss så vi valde hemma. Hemma med familjen. 

Därför innehöll vår midsommar läsning, sömn, grillat, frågesport, jordgubbar, godis, Djungelgeorge, cykelträning och tidigt sängläge. Jättemysigt. ( Min inre stress över att inte JÄTTESUPERFIRA låtsas jag inte om.)

Därför var jag uppe klockan sex i morse och läste manus. Jag har skrivit ungefär två tredjedelar nu och läst ikapp det. Några saker är tydliga:

Jag måste bli bättre på att beskriva mer. Oavsett om beskrivandet är gestaltning eller rena beskrivningar behöver jag skärpa till texten.

Jag har glömt ta död på en karaktär. Det blir konstigt när hen först finns och sedan plötsligt är död, fast det aldrig finns beskrivet.

Jag har en del research att göra. Behöver åka till Stockholm.

Jag behöver skriva. Duh!

torsdag 18 juni 2015

En fin present

Precis på rätt dag damp det mer en överraskning i brevlådan. När tyckaren själv skickat blir jag väldigt glad. Finfina ord för en sådan som mig.

onsdag 17 juni 2015

Jag har en plan

Det där manuset som jag så käckt bestämde mig för att skriva på minst varje måndag har vilat ett tag nu. Jag tänker klappa mig själv på axeln för att det blivit så. Inte för att manuset i dig behövde det, men för att jag insett att jag inte kan göra allt jag vill oavsett hur roligt det är. Ibland måste jag lägga undan och fokusera på nu. Det har jag gjort i några månader. 

Jobbat, umgåtts med familjen, läst och återupptagit ridningen som legat i träda ca 20 år. Nu behöver jag inte jobba på ett tag och tänker därför ta tag i manuset igen. 

Planen är att börja läsa igenom allt och sedan sätta fart. Jag längtar. Vet att jag mår bra av det och vet att jag orkar. 

I morgon.

En sådan där dag

Vaknar tjugo i fem. Kan inte somna om.

Måste känna på tandborsten för att veta om jag borstat tänderna eller inte.

Blir sentimental när lillskrutten fyller sex och vill veta hur han såg ut när han föddes.

Grinar när jag lämnar för sista gången på förskolan.

Mmmhhmm. En känslodag.

Precis vad jag behövde.


tisdag 16 juni 2015

Jag vill inte ha något j***a pepp

jag vill bara grina ifred.

Jag kan ingenting.

Men i morgon jobbar jag min sista dag för det här läsåret och sedan kommer jag nog att ändra på det. Eller hur jag tänker om det.

Det är en av fördelarna med att bli äldre. Man fattar att dipparna går över.

Om någon vecka kommer jag nog kunna något igen. Bara jag får sova lite.

måndag 15 juni 2015

Böcker jag läst under våren

För inte så länge sedan gick jag med i Goodreads för att komma ihåg vad jag läst. Där satte jag som mål att läsa tjugo böcker under året, ett mål som kändes rimligt. Jag har, under våren, läst 16 så målet var kanske lite lågt satt. Här är de jag läst med några kommentarer till. Vad de handlar om får ni googla.

Britt-Marie var här av Fredrik Backman
Jag var rädd att den här boken skulle vara för lik Ove, men det var ingen fara alls. Backman är en mästare på att beskriva människors tillkortakommanden, styrkor och liv.

Bed of roses av Nora Roberts
Lättläst underhållning som var precis så skön att läsa som jag behövde.

Äta kakan och ha den kvar av Kristin Emilsson
Även denna, som jag lyssnade på, var lätt att följa och hade en story som ingjöt hopp.

Dora Broder av Patrick Modiano
Inte min typ av bok. Jag lyssnade och tappade bort mig flera gånger. Kanske hade jag gillat den bättre i pappersform.

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad
En fruktansvärd historia väl värd att berättas. Stilen fick mig att tappa känslan men i efterhand tänker jag att jag ändå fick med mig en del. I sommar ska han sommarprata och det ska jag försöka lyssna på.

Under Vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson
Söt liten historia om att hitta sig själv. 

The Duke and I av Julia Quinn
Otroligt rolig och smart skriven romance som jag läste ut fort. Det finns fler i serien och det är jag glad för.

Solviken av Annika Estassy
En bok jag började på för längesedan och inte lyssnade färdigt på. Nu gjorde jag det och även denna var lätt och trivsam.

SVJ av Roald Dahl
Nästan fusk. Jag har läst den massor av gånger men nu läste jag den högt för min dotter. Hon njöt lika mycket som jag.

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker
Först tyckte jag den var otroligt fånigt skriven. Som en saga med löjliga formuleringar. Sedan hände något i mitt liv som fick mig att känna mig otroligt lycklig över livet och då tyckte jag hemskt mycket om den. Säger en del om hur viktigt det är att läsa rätt bok vid rätt tillfälle.

Harrys sång av Jeffrey Archer
En sluk-bok. Jag fastnade direkt och kommer fortsätta med resterande delar.

Doppler av Erlend Loe
Nja. Inte min typ. Först fnissade jag lite men sedan blev det lite för mycket.

Komma och gå av Taiye Selasi
Jag förstår storheten i den här boken. Kan verkligen sätta mig in i varför så många människor älskar och hyllar den. Själv tyckte jag den var för "rak" i handling ända till slutet där ketchupeffekten satte in. Ändå väl värd att läsas.

Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant
Jag blev galen när jag lyssnat färdigt på den här. Varför kan ni själva få läsa för att förstå.

En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt
För varje bok jag läser av Simona tycker jag hon utvecklas. I den här är jag otroligt imponerad av hur hon målar sina karaktärer. När de påverkar mig att vilja göra saker, då tycker jag det är bra.

Vårjakt i Rosengädda av Emma Hamberg
Mysig, trevlig, lättsmält och ändå med en allvarlig underton.

söndag 14 juni 2015

Äntligen juni

Det var april och jag längtade efter maj.

Så kom maj och var maj fast maj gånger tre. Dagarna var så fulla av aktiviteter och arbete och roligt och tråkigt och jobbigt och jag kände att det vore skönt om det blev juni.

Så blev det juni och även om det lugnade ner sig så hade huvudet och kroppen tömts ur och orken klarade inte riktigt att krypa upp över plusstrecket riktigt. Dessutom fortsatte jag göra allt det där som jag gjorde i maj.

Och nu är det fortfarande juni men jag ser att det vänder. Att orken kommer komma tillbaka. Tre dagar till ledighet och jag börjar fundera över vad den ska innehålla.

Läsning, skrivande, familj, vila, trädgård, städning och motion. Det är vad jag längtar efter.

Det ska väl inte vara ouppnåeligt?

lördag 18 april 2015

April

Vore klart tacksam om april-humöret kunde lämna denna kropp nu.
Maj är lite lugnare.

söndag 5 april 2015

Tillfredsställelsen

Jag hade glömt känslan. Den där som kommer sig av att allt är i sin ordning. Att man, mitt under rådande kaos, kan organisera och städa så att allt blir rofyllt.

Jag har köpt nya besticklådor. Städat ur, slängt gammalt skräp, sorterat om. Varje smula är borta. 

Nog så. Nu vet jag var jag ska gå när resten är som vanligt rörigt.

lördag 4 april 2015

Mäh! Igen

Jag vet ju hur det går till.
Känner igen alla tecken. 
Tänker att jag kanske...
Tänker: Nej inte alls.
Och så i någon obevakad sekund så har jag plötsligt hämtat allt som behövs och gjort det. Igen.
Och nu tror ni att det där är inte så mycket. 
Nej. Det tycker aldrig jag heller. Förrän det som är kvar är nytvättat och torkar och krullar upp sig på huvudet och inte ser klokt ut.

Och vill ni veta är det minst fem centimeter. Det är mycket tyngd i ett krulligt hår.

fredag 3 april 2015

Bytt är bytt

Idag tillhör jag sorten jag var sur på igår.
Käck och glad och trevlig och så produktiv att jag själv nästan svimmar.
Skrivit, sprungit, löst världsproblem, marinerat två sorters kött, tvättat tre maskiner, gjort pannacotta, planerat tilläggshandling, duschat.

Jag har dock inte hamnat på någon topplista än. Men det kommer väl, dagen är ju inte slut.

Det är okej att vara sur och spyfärdig på mig idag. Det hade jag varit.

En annan dag

Jag ser till att alla ljud jag gör blir mjuka. Klockan är 05.30 när jag kommer till köket och där vill jag vara ensam ett tag.
Vinna över bitterheten som egentligen heter avundsjuka och definitivt inte handlar om någon annan än mig själv. 

Idag är en annan dag.

torsdag 2 april 2015

Kom inte nära

Jag är bitter.
Sur på alla glada påskfirare.
Sur på alla motionerare.
Sur på alla som lagar god mat.
Sur på alla som skriver och redigerar sina manus.
Sur på alla som ligger överst på topplistor.

Det var väl det.

Nej förresten.
Jag är sur på alla som påskhandlade idag och köpte med godis.
Det gjorde inte jag.

lördag 28 mars 2015

Det är ett jäkla klättrande

för att ta sig över en del trösklar. Dagens tillhör dem som jag gång på gång ramlar ned ifrån. Idag är det som så att jag behöver ta mig över den. 

Allt började för mycket länge sedan. Jag lovade att det skulle bli av. Sedan blev det inte det. Jag lyckades slingra mig och behövde inte ens närma mig tröskeln. Kunde, med hjälp av andra medel, hålla mig så långt bort att jag inte ens behövde prata om den.

Tills förra helgen. Det var nu oundvikligt. Jag hoppas ni alla lider med mig idag. Att jag kommer klara det, det vet jag. Att vissa kommer vara nöjda, det vet jag. Att jag inte kommer vara nöjd, det vet jag. Inte förrän efteråt. När vi umgåtts jag och skruttarna. 

Vi ses!

Efter badhuset.

måndag 23 mars 2015

Precis vad som behövdes

Först får jag panik och dåligt samvete.

"Det finns väl inga andra familjer där barnen och mamman slappar i sängen hela kvällen? "

Men vi ligger kvar. Slumrar till lite. Funderar. Pratar. Är tysta.

Sedan går barnen och borstar tänderna. Kryper ner igen. Lyssnar när jag läser. 

Hoppar ner i sina egna sängar.

Jag har ingen panik eller dåligt samvete längre.

söndag 22 mars 2015

Jag önskar jag vore sådan hela tiden

"Ja, det är det här", ropar han när han inser att det är lottodragning på TV.
"Tycker du det är roligt?", frågar jag.
"Vi måste se så det blir rätt nummer. Det är jättekul!"
"Fast vi spelar ju inte lotto." 
"Nej. Men för de andra."


Idiot

När jag nu kommit in i ett skrivstim är det minst sagt dumt att det dyker upp flera nya skrivideer.

Det är också dumt att jag är världens sämsta skrivare. Att allt jag skriver är så dåligt att det borde kastas.

Och det är dumt att jag är så dum att jag tror på mig själv. Eller att jag inte gör det.

lördag 21 mars 2015

Klockan är snart 05.00 igen

Effektiviteten höll i sig nästan hela dagen. Jag till och med satt upp och sov på eftermiddagen när jag behövde vila lite. 

Det har varit en mycket bra dag med en alldeles ny erfarenhet. I effektivitetens tecken tog jag nämligen med mig datorn när jag lämnat dottern på kalas, och satte mig på ett café för att skriva.

Den där konstiga känslan av att vara malplacerad bland snygga 20-åringar, ersattes snart av en annan. Den att jag var tvungen att låta händerna gå för att inte se alldeles konstig ut. Sådär som jag skulle göra om jag satt med datorn framför mig och bara stirrade rakt ut i luften. (För väldigt många av de där 20-åringarna med lockat hår och gårdagsbabblande rödmålade läppar var väldigt intresserade av en 37-årig kvinna med skrynkliga kläder.)
Så jag skrev. Tänkte inte så mycket på hur det blev utan lät bara fingrarna trycka ned tangenterna i den takt orden kom ur hjärnan. Hur mycket som är användbart återstår att se, men det kändes bra när jag lämnade efter en och en halv timme.

Nu går jag snart och lägger mig. Jag ska ju snart gå upp igen.

Som om någon skulle vara intresserad

Klockan är 7.30. Jag har hittills idag:
Ätit frukost
Skrivit 1000 ord
Utfodrat två barn
Läst två morgontidningar
Ätit förmiddagsfika

Jag har fler planer. Mår bra.
Och så funderar jag över varför jag inte går upp tidigt på helgerna oftare.

måndag 9 mars 2015

Jorå jag är rätt stabil för det omesta, faktiskt

Jag är på den positiva sidan i Filippa Bark-lägret. Utan analys eller tanke. Jag skrattar. Nog så.

Jag är på den negativa sidan när egoistiska klubben har möte. Innerligt trött på de som kör över andra, som aldrig kliver utanför sin egen värld, som bara vill ha mer oavsett vad det kostar andra.

Jag är på alla sidor, åt alla håll, i alla skrymslen och på alla torg när det gäller mig själv. Det skiter jag också i att analysera.

Jag är på den negativa sidan när det kommer till allt sorts nöjesskrivande. Ändå vet jag exakt vad som ska skrivas.

Pluskontot bättrades på efter tidigt inköp av vårskor. Till skruttarna, alltså. 

Jag är definitivt på den positiva sidan av Storskruttgos. Sedan fyra har vi umgåtts. Den positiviteten lägger jag över det andra nu. 

Godnatt! 


söndag 1 mars 2015

Imaginär piska

Det är ju inte det att jag måste skriva klart mitt manus. Det är ju inte det att någon står med piskan och låter min rygg randas om historien inte kommer på pränt. Det är ju inte det att familjen får svälta om mina ord inte fastnar i dokumentet.

Men jag blir så besviken själv.

Jag läser rätt många författarbloggar. Är med i några grupper där skrivande människor diskuterar allt möjligt skrivrelaterat. Köper tidningar som handlar om läsande och skrivande. Sällan skriver någon om de där perioderna när tiden, orken och lusten tryter. När man längtar att få skriva men inte orkar sätta igång.

Jag tror inte ett dugg på inspiration. Att jag plötsligt en dag ska få den STORA LUSTEN och skriva ett helt manus utan att vare sig äta eller sova. Däremot vet jag att om ( när) jag väl sätter mig, så mår jag bra. Jag vet att det är roligt även om jag sliter mitt hår stundtals. 

Och. 

Efter september 2014 vet jag hur fantastiskt det är att få se sin text i tryck.

Därför borde jag komma över nederlaget i att råmanuset inte alls kommit så långt som jag önskat. Därför borde jag skriva. 
I morgon börjar jag. Igen.

fredag 13 februari 2015

Ovälkommen försäljning

Ni vet när man har tackat nej till den där barnboksklubben som ringer tusen gånger och undrar om man vill gå med, för att man testat en gång och insett att det inte var något vidare. Det finns, andra bättre alternativ.

Nu har jag testat färdigt "att sova vid köksbordet". Ändå fortsätter de envisas med att tjata. 

Till telefonförsäljarna kan jag säga nej. Det är värre till kroppen.

torsdag 12 februari 2015

Det finns ingen rubrik som inte är patetisk så det blir ingen

De där dagarna som lägger sig runt en som bomull. Som fyller kroppen med mjukt vispad grädde och man känner hur värmen inombords stannar kvar. Fast man är trött och kanske eventuellt lite krisig. Fast man mest av allt drömmer om att bli någon annan, någon annanstans.

Idag är en sådan dag. Flera möten med människor som vunnit stort.
En över sjukdom.
En som skrivit en fantastiskt bra bok.

Jag höll mig dessutom vaken hela dagen.
Och är rätt nöjd med att vara jag. I en värld där människorna är snälla. Åtminstone de jag möter.

onsdag 11 februari 2015

Experten testar

Det finns många trevliga saker man kan göra vid ett köksbord. Idag testar jag det nya "somna hela tiden".

Det finns fördelar med aktiviteten. Att inte behöva anstränga sig för att hela tiden öppna upp de där ögonlocken som faller ned, är skönt. Det är säkerligen så att jag också får en microsekunds vila.

Nackdelarna överväger dock. Telefonen far i golvet. Huvudet nickar till och sträcker nacken och matresterna är kvar på bordet.

Betyg: 3 av 7

I morgon provar vi ett nytt sovställe.

söndag 8 februari 2015

Johooda

5.00 ringde klockan. 5.06 smög jag upp.
Stoppade i mig frukost, satte igång datorn, läste ikapp.

Än har det inte hänt så mycket yttre skeenden i de tusen ord jag skrivit, men de samlar kraft, de där två som just nu befinner sig i bottenläge. 

Jag tror att grälet som snart kommer utspela sig kommer leda mig till att nå hälften av mitt råmanus. 

Då får ryggen värka som den vill.

lördag 7 februari 2015

Festivalhelg

Det är den stora helgen. Alla samlas för att deltaga på både det ena och det andra sättet i den mycket viktiga tävlingen. Så även jag, om än motvilligt. (Att jag tidigare tydligen tittat utan att behöva har alla förträngt.)
Roligare då är de andra festivaler jag denna helg lägger mitt engagemang i.
Dels RomanceFestival som bjuder på en del intressanta tips och frågestunder med massor av romanceförfattare.
DelsLitto där man kan rösta på sådant som verkligen betyder något. Gratis dessutom.

Annars då? Jo men ryggen protesterar men jag tänker vara riktigt besvärlig mot den och skriva ändå snart. Först behöver jag tyvärr lägga lite krut på den där musiktävlingen.

onsdag 4 februari 2015

En gen som inte kommer från mig

Barnet i sängen. Sömnen är nära. Cd-spelaren är på.

"Jag vill inte lyssna på den här sagan. Den är läskig."

"Då stänger vi av. Vill du läsa en bok istället?"

"Nja. Jag tar en ritning."


måndag 2 februari 2015

Tips från en stukad coach

Ramla inte i halkan och slå i svanskotan dagen innan ni har er "skrivkurskväll". (Alltså kvällen då man kan skriva flera timmar i rad utan att bli störd av någon eller något, som man planerat in för att man verkligen ska komma igång och kunna skriva kortare stunder alla andra dagar.)

Då kan det hända att ryggen protesterar och skriker att det gör för ont att sitta stilla och skriva på dator och så skriver man inte alls så mycket som man tänkt för man måste sluta innan man börjar gråta.

Faktum är att man kan bli väldigt besviken om det händer eftersom man har så mycket text i huvudet och man vet hur allt ska formuleras ända fram till slutet och då tycker man att det är väl skit att kroppen inte bara kan göra som man vill nu när det äntligen flyter för den som nu faktiskt har suttit fast i skrivandet under ganska lång tid.

Det kan hända att man tycker det vore bra om vintern inte var så hal. 

Man går och lägger sig nu.

Och bara så att ni är säkra på det ni undrar så är det man som skrivit detta inlägg. Man är sur över att det behövdes.

lördag 31 januari 2015

En god morgon

Jag ställde aldrig klockan innan jag somnade, trots att jag planerat det. Innan jag släckte hade klockan blivit halvett och jag tänkte att det blir tidigt att vakna sex. Bättre att sova.

När jag slog upp ögonen stod klockan på 06.12. 

Nu har jag skrivit i snart två timmar. I ett tyst hus, där alla andra sover, kommer orden lätt. Jag närmar mig sista kapitlet nu, vilket inte betyder att allt är klart eftersom jag knappt skrivit något i början.

Det bästa nu? Att jag gillar det jag skriver. Tycker texten blir bra och att jag lyckas hålla handlingen trovärdig. Hela tiden. 

Säkerligen kommer denna känsla variera. Men idag håller jag i det positiva.

fredag 30 januari 2015

Orutinerat

Jorå, jag var helt inställd på att dra fram datorn och sätta igång skrivandet i samma stund som resten av familjen bänkade sig vid familjeunderhållningen klockan åtta.

Och så besvikelsen när jag kommer på att jag inte gjort min research ordentligt och således inte kan skriva. 

Hej surfande och omläsande av böcker.

torsdag 29 januari 2015

Jag gillar inte att tävla

Jag tillhör de där som saknar tävlingsgen.
Det är vad jag brukar säga. Vad jag brukar tänka. Vad jag brukar tro.

Men nu har jag insett något. Jag har nämligen skaffat Goodreads. Ett ställe där man skriver in de böcker man läser. Uppdaterar hur långt man kommit och recenserar (om man vill) när man läst klart.

Och nu älskar jag att tävla. Jag vill bli klar hela tiden. Vill lägga till fler böcker på min lista. Vill att listan ska bli lång. Det vill jag för att ... för att ... ja, inte vet jag. För att flest lästa böcker när man dör, vinner, kanske.

Jag har en del att göra, skulle man kunna säga.

måndag 26 januari 2015

Jag kallar det skrivkurs

Ikväll har jag planerad skrivtid. Försöker tänka att det är som om jag åkte på kurs. Därför skulle jag smita undan till rummet där jag har skrivhörna. Där det också finns en braskamin. Där jag skulle elda. Där jag tände brasan enligt alla konstens regler. Där veden jag lade in tydligen var den som inte hade torkat ordentligt än. Där det således blev rökfyllt. Där jag alltså inte alls kunde sitta.

Skrivkursen fick därför en sen start. 

Nu sitter jag i köket och skriver onämnbara formuleringar som jag inte alls är säker på att någon kommer få läsa. 

Jag är lika rödkindad som min kvinnliga karaktär, men mer påklädd och av olika anledningar. Snart är den delen över, då ska de äntligen få diskutera lite politik, krig och klasskillnader.

Tack för det.

Det finns regler och så finns det REGLER


Jag är en slarvig människa. Det sitter djupt rotat i själen. Ändå älskar jag ordning och reda. Med vissa saker.

Och då menar jag att man ALDRIG får dricka kaffe eller något annat i min skrivartemugg som jag fått av min bokcirkel. På riktigt är det så att det stör mina cirklar. Att irritationen växer i magen. Att jag blir lite sur. 

Det är sådant man bara inte gör. Så det så.


fredag 23 januari 2015

Viktiga förberedelser

Som alla författare är jag väl medveten om vikten av förberedelser. Därför har jag skrivit synops ( eller synopsis, jag lär mig aldrig vilket som är rätt oavsett hur många gånger jag googlar) där varje uppslag i en bok beskriver varje kapitel.

På detta uppslag beskrivs vilken viktig händelse som ska behandlas, var den utspelar sig och vilka som är med. Där skriver jag också upp målet med scenen och de hinder som finns för att nå det.

När jag skriver just det kapitlet dyker alltid frågor upp. Dem skriver jag ned där och tar reda på när det är dags att redigera. (Eller när jag får för mig att det är roligare/lättare/viktigare att surfa än att skriva)

Idag har jag skrivit lite. Sedan har jag förberett viktiga saker. Refusering. Det har jag gjort genom att spela Candy Crush. Man förlorar hela tiden och jag tänker att det måste vara det ultimata testet. Jag förlorar och förlorar och förlorar. Och fortsätter och fortsätter och fortsätter. 

Precis som med manus.

Dag 1

Jag är sjuk.
Det har man absolut inte tid med när man är författare. 

Planen jag satt upp nu är tre timmars skrivtid varje måndag. Direkt middagen är uppäten piper jag iväg och skriver. Varje helg kommer jag, antingen lördag eller söndag, ägna mig åt skrivande minst tre timmar i streck.

Om jag känner mig själv rätt kommer dessa timmar generera mer skrivlust även de andra dagarna.

Precis nu bestämmer jag att råmanuset ska vara klart i slutet av februari.

Det kommer bli tufft. Men så har jag en tuff chef också.


torsdag 22 januari 2015

Irritationsmoment

Det finns saker som irriterar mig. Kopiöst. Som jag grottar ner mig och och muttrar om. Som gör att jag tänker att de som gör det har någon sorts hybris.

Just nu är jag i en riktigt bitter period. Jag är rätt sur. Mest på mig själv, av ingen anledning alls. Det skvätter över lite på annat också.

En sak som irriterar mig är när man får för sig att man kan något av den enkla anledningen att man gjort det en gång. Eller läst om det. Eller sett någon göra det. 

Eftersom det är oklart här om irritationen kommer av att jag är ödmjuk ( vilket jag såklart vill eftersom jag gillar att tänka positiva tankar om mig själv) eller om jag är avundsjuk ( vilket jag inte vill av ovan nämnda anledning även om denna anledning ligger närmare till hands i mitt nuvarande tillstånd) tänker jag nu utföra ett experiment.

Jag ska låtsas att jag är en professionell författare. ( och det vet jag att jag inte är, jag har fått en bok utgiven och har hur mycket dom helst kvar att lära mig) I detta experiment ingår att sätta av tid enligt schema, blogga om skrivandet som om jag visste hela tiden vad jag hållet på med och ( förmodligen inte för det är så pinsamt) marknadsföra det manus jag just nu skriver.

Sådär.

Nu finns det ingen återvändo. Är man inte ett dugg intresserad av det här kan man nog låta bli att läsa den här bloggen nu. Det hade kanske jag gjort.

söndag 18 januari 2015

Skrivstund har guld i mund

Ibland reser jag mig och tittar från det här hållet. Det ser otroligt trevligt ut.

Eller hur?

Från andra sidan är det väldigt kämpigt. 

Men jag tänker att 20548 ord är 20548 ord, oavsett om de är bra eller inte. Det är faktiskt ett fjärdedels råmanus om man går efter vad jag skrivit tidigare. Till och med lite mer. 

Slutet är nästan färdigskrivet. Sedan är det bara resten kvar. Alltså början. Och mitten. 

Sedan ska jag bara ta hand om alla sådana här:
Och saker som liknar de här:
Och skriva om tusen gånger.

Det är därför jag ställer mig på andra sidan ibland.

Det är så harmoniskt där.

måndag 12 januari 2015

Jag hade mycket hellre haft rätt

"Du kommer att tycka sämre och sämre om vintern desto äldre du blir." sa hon till mig. Och jag log och nekade bestämt. Vädret hade aldrig påverkat mig. Att det skulle förändras verkade inte alls troligt.
"Vi får väl se." svarade hon och log i mjugg.

TYDLIGEN HAR JAG INTE LÅNG TID KVAR ATT LEVA.

Det är skit när folk överbevisar en.

lördag 10 januari 2015

Jag ville bara säga en sak

Om man skulle vara nyfiken på Gömd, ni vet den där boken som jag aldrig tjatat om. 

Då kan man klicka här http://issuu.com/fridaarwenrosesundprivat/docs/1/0
så får man läsa första kapitlet. Vill man läsa mer finns den att köpa på nätet, av förlaget ( Mörkersdottir), Akademibokhandeln i Karlstad eller av mig.

Och vill man inte köpa kan man låna den. Den finns på flera bibliotek.

Vill man inte alls läsa den så kan man också låta bli.

Nej se det snöar. Och är minusgrader.

Här nere satt jag nyss. En timme tog det att rensa bort allt småspån som fastnar i brännaren och stannar pannan stup i kvarten.

Snart ska vi bära 16-kilossäckarna som ska fylla upp hela bingen.

Och sedan skotta.

Var är sommaren?

fredag 9 januari 2015

Hägring 38 av Kjell Westö

Helsingfors, 1938

Claes Thune arbetar som advokat och har blivit lämnad av sin fru. Matilda Wiik är precis anställd som hans sekreterare. Det är kring dessa två som historien kretsar. För det mesta handlar det om dem var och en för sig, men också om hur något växer fram mellan dem.

Matilda jagas av minnen från inbördeskriget och Thune bearbetar sin skilsmässa och det som händer i omvärlden. Vad ingen av dem vet, när Matilda anställs är att de har en gemensam bekant. En bekant som tycks ha glömt att han träffat Matilda långt tidigare.

Jag hade aldrig valt att läsa den här boken om jag själv valt men jag är otroligt glad att jag fick den i min hand. Westö är en berättare som bemästrar alla delar i skrivandet och jag tycker inte att jag läser boken, jag upplever den. Varje ord är viktigt, varje miljö så snyggt beskriven och varje känsla som karaktärerna har, blir också min.

Jag läser boken med stigande oro. Inte bara för förnimmelsen att något kommer hända i personernas liv utan också för att de diskussioner som finns där, också finns nu. De åsikter som uttrycks och förminskas av de som hör och uttalar dem, är precis desamma som jag hör idag.

Hägring 38 är en bok väl värd att läsas. Av många.

tisdag 6 januari 2015

Strategin skulle kunna vara lite mer finslipad än den är just nu

Om jag tänkte lite mindre på att bli färdig med det där manuset och skrev lite mer på detsamma, är jag säker på att det skulle bli klart fortare.

Japp. En sådan dag.

Jag är gammal i kroppen.
Jag är gammal i sinnet.
Mina barn börjar klara sig själva.
Jag gör inte tillräckligt av det jag vill. 
Jag gör inte tillräckligt av det jag borde.

Nej, men det var väl det.

torsdag 1 januari 2015

"Du är dum!"

Precis som alltid under ledigheter så kommer jag ikapp. Ikapp med sovande och därav medföljande tankar i lite mer ordning än vanligt. Jag hittar lust att läsa, lust att skriva och lust att engagera mig i frågor som känns viktiga.

Jag orkar läsa tidningarnas sidor noggrant. Orkar med att fundera ut saker jag själv tycker, på ett mer strukturerat sätt än under de där dagarna när jag bara hinner tänka flyktigt eftersom all vardag tar kraft. Det finns så mycket i denna värld, i vårt samhälle och i vår närhet som får mig att vilja debattera och diskutera med andra. Så många saker som gör mig arg, ledsen, upprörd eller glad.

Uppenbarligen finns det många andra som känner likadant och som dessutom orkar med att driva sina åsikter. Heder åt dem. Eller kanske jag skulle skriva heder åt vissa av dem. För det finns ytterligare saker som slår mig när jag nu sätter mig in i allt det där som intresserar. Hur många som inte alls är intresserade av att debattera eller diskutera. Däremot är de mycket intresserade av att skrika ut vad de tycker. De är intresserade av att få säga emot och häckla. Att få håna och trycka ned. Och kanske är det därför jag inte orkar.

I så många fall ser jag hur man inte alls lyssnar till ett helt resonemang. Man råkar fastna på ett ord eller en formulering och sedan antar man att det betyder något man retat sig på under lång tid. Det kan handla om vad som helst, bara man själv får vräka ur sig allt det där man burit på. Om det sedan handlar om ämnet ifråga, eller inte, har ingen betydelse. 

Jag tröttnar. Känner mig uppgiven och funderar över vart man vill komma. Att bara ropa "Du är dum och jag har rätt!", har väl sällan eller aldrig lett till något?

Men vad vet väl jag? Jag brukar tillhöra de dumma i de här sammanhangen.