Helsingfors, 1938
Claes Thune arbetar som advokat och har blivit lämnad av sin fru. Matilda Wiik är precis anställd som hans sekreterare. Det är kring dessa två som historien kretsar. För det mesta handlar det om dem var och en för sig, men också om hur något växer fram mellan dem.
Matilda jagas av minnen från inbördeskriget och Thune bearbetar sin skilsmässa och det som händer i omvärlden. Vad ingen av dem vet, när Matilda anställs är att de har en gemensam bekant. En bekant som tycks ha glömt att han träffat Matilda långt tidigare.
Jag hade aldrig valt att läsa den här boken om jag själv valt men jag är otroligt glad att jag fick den i min hand. Westö är en berättare som bemästrar alla delar i skrivandet och jag tycker inte att jag läser boken, jag upplever den. Varje ord är viktigt, varje miljö så snyggt beskriven och varje känsla som karaktärerna har, blir också min.
Jag läser boken med stigande oro. Inte bara för förnimmelsen att något kommer hända i personernas liv utan också för att de diskussioner som finns där, också finns nu. De åsikter som uttrycks och förminskas av de som hör och uttalar dem, är precis desamma som jag hör idag.
Hägring 38 är en bok väl värd att läsas. Av många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar