tisdag 6 augusti 2013

Säg inget

Jag har en hemlis som kryper runt i kroppen. Pockar på. Vill komma ut. Den är inte så väldigt stark än, men den viskar till mig.

För så här:
Jag älskar mina ungar.
Jag älskar att kunna göra vad jag vill.
Jag älskar att få strutta runt hemma.
Jag älskar att kunna äta vad jag vill.

I lagom mängd.

Beredda?

JAG VILL BÖRJA JOBBA NU.

Men säg det inte till någon.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Ensamma mamman6 augusti 2013 kl. 15:16

    Som halvtidare har jag det bästa av bägge världar. Jag kan vara med mina ungar, göra vad jag vill och strutta runt hemma - och JOBBA - jämt. :) För vi behöver ju bägge delar i livet!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)