Jag läste Vinteräpplen för några år sedan och har sedan dess väntat på nästa bok av Josefine, eftersom jag älskade den första. När jag nu läst tvåan är jag inte besviken. Den håller inte riktigt samma klass men är en trivsam bok där språket flyter lätt. Aldrig behöver jag stanna upp för att fundera över formuleringar eller betydelser och jag tror att det är precis vad jag behöver. Jag tycker om böcker som behandlar tunga ämnen men ändå inte krånglar till det.
Jag kan tycka att relationerna ibland är något välsmorda, de försök till gnissel som finns, skyndas förbi och försvinner för fort. Åtminstone för huvudpersonerna. Kanske hade det blivit mer intressant om man fått mer av dessa.
Men det är en fin bok som lämnar en skön känsla efter sig.
Rekommendera den tänker jag göra. Punkt.
Jag gillar sådana böcker ibland, men håller med dig om att det inte får vara FÖR enkelt att lösa relationsproblemen.
SvaraRadera