Det var nog tur att jag överraskade mig själv med att vara så konsekvent nyss.
(För att ingen ska bli förvirrad vill jag, innan läsning, förtydliga att det är jag i alla roller.)
”Åh fy vilka torra mackor! De här kan jag inte äta. Jag slänger bort dem.”
”Nähä du! Här slängs ingen mat. Har du sagt att du ska äta ur frysen så är det så det är!”
Och jag blev så förvånad att jag snabbt slängde på lite pålägg och åt upp mackorna. Jag visste inte att jag hade det där i mig.
När det startade: Nybliven tvåbarnsmor, relativt nygift, stora skrivdrömmar, liten på jorden
När det nu fortsätter: Tvåbarnsmor till tonåringar, skild sedan åtta år, stora skrivdrömmar, liten på jorden
Jag trodde nog att livet skulle ge alla svar. Att man, som mera vuxen, skulle bli helt säker. Så fel jag hade.
Här är jag; osäker på massor och fortfarande med massor av drömmar. Med elaka erfarenheter av cancer och död. Och fina erfarenheter av omtanke och upplevelser. Livet är fint. Men tufft. Ibland. Kanske kan bloggen, återigen, få vardagstankarna att klarna. Jag försöker väl.
