Smart drag

Jag har flyttat vårt fruktfat.

En positiv bieffekt av detta är att ingen behöver undra varför man befinner sig där. 

Smart.

Nä, nä, det är väl min lott

Kanske slutar jag be Lillskrutt om klädselråd. Det är, om man säger så, inte särskilt upplyftande.

"Du ser inte klok ut!", var svaret jag fick när jag undrade om jag kunde ha en viss kjol.

När han senare berättade att kjolen jag hade nu, som visserligen var densamma, var fin men den andra ful, kan man säga att skadan redan var skedd.

Men vadå? Jag kanske inte är riktigt klok heller.

Och nu har nog app-store kraschat helt

Den där damen som envisades med att knuffa mig ur sängen, trots att jag helst inte ville träffa henne, har tydligen fattat tycke. Hon släpper inte taget, har följt mig hem och envisas nu med att berätta saker för mig.

Jag blir galen men inser väl mina begränsningar. App-store kommer inte uppdatera hennes GPS innan jag fått på pränt vad hon vill ha sagt.

Jag lovar att pausa medeltiden ikväll och landa i sekelskiftet mellan 1800-talet och 1900-talet.

Men sedan får det banne mig vara nog!

Som om appar skulle lösa allt

Under kategorin: saker jag inte fattar står just nu en sak högst upp på listan.

Om man inte tror på spöken och inte har någon som helst lust att träffa dem överhuvud taget utan hellre vill sova lugnt och skönt, alldeles ensam och det finns flera andra rum att besöka där de som ligger där inget hellre vill än att träffa ett spöke.

Varför kommer då spöket till det rummet?

För det kan väl inte vara så att det laddat ned sin GPS från app-store?

Bokcafeet i Ekebybro

Sverige sommartid är fantastiskt.

Ett bokcafe mitt på landet, bland åkrarna, dit folk vallfärdar på cykel, i bil eller i hökärra. Där de köar lång tid för att få en räkmacka eller annat hembakt. Där en hel gård är fylld av folk. Där man sedan kan köpa böcker för en smulpeng.

Just idag kunde man dessutom köpa nytryckta böcker från LiLMedia. (Kan inte länka från telefonen, sök på nätet)

Nu. Njutning på Vita Frun igen.

Vita Frun i Kolsva

Tack Internet,

och kanske mer gamla Amelia-bloggen, och alldeles i synnerhet alla ni som bloggade där. 

Idag har jag hamnat här, på ett bedårande Bed & Breakfast kallat Vita Frun. Jag har just intagit lunch på den närliggande herrgården och passerade på vägen Ernsts orangeri. Nu har jag placerat mig vid det öppna fönstret för någon timmes fördjupande i medeltiden och sedan kommer jag få sällskap av några av er som är orsaken till att jag är här. Kvällen kommer att tillbringas på bokrelease vid det bokcafe jag så länge tänkt besöka.

Utan bloggen hade jag inte varit här. 

Så tack!

Jag bara ramlar dit hela tiden

Jag har ett stort projekt på gång. Har ritat och skrivit synopsis. Skrivit ca 200 sidor. Researchar hela tiden. Tänker dag och natt. Skriver, i princip, varje dag. Känns som om jag kommer klara mitt mål att ha ett råmanus på ca 300 sidor innan juli är slut.

Men jag bara ramlar dit hela tiden. Kommer på nya manusideer, tänker ut novellskisser och funderar över karaktärer som passar både här och där. 

Dessutom inser jag att barnen blivit större när mitt intresse för blommor och örter plötsligt börjat smyga runt inombords igen.

Det är som att handla hungrig. Allt verkar gott och så köper man för mycket vilket resulterar i att det mesta blir slängt, efter att det ruttnat i kylen.

Inga problem, säger ni? Jo, säger jag.

EN SAK I TAGET. 

FOKUSERA.

Någon gång. En vacker dag. I framtiden. SKA jag bli publicerad. Då är det bäst att fokus ligger på det jag påbörjat. Jag vet ju det. 

Ramla dit får jag hålla mig ifrån.