Nej

Jag lyckades inte nå mitt mål med 300 sidor råmanus innan juli var över. Men banne mig blev det 237 sidor skrivet! 73598 ord fyller nu dessa sidor. Snart, snart har jag skrivit klart början som sedan ska få möta slutet vilket jag började med.

Sedan är det bara klistra, redigera, skriva om, lägga till, stryka, läsa själv och låta andra läsa, kvar. 

Och faktiskt, jag känner mig ( just nu) nöjd.

De där känslorna

Kan möjligtvis vara så att jag är helt normal. Eller inte. Döm själva.

Jag blir vrålförbannad. Analyserar hur det känns i kroppen. Vad tänker jag? Hur beter jag mig? Hur rör jag mig?

Jag blir ledsen. Analyserar hur det känns i kroppen. Vad tänker jag? Hur beter jag mig? Hur rör jag mig?

Jag är jätteglad. Analyserar hur det känns i kroppen. Vad tänker jag? Hur beter jag mig? Hur rör jag mig?

Jag känner vilken känsla som helst. Analyserar hur det känns i kroppen. Vad tänker jag? Hur beter jag mig? Hur rör jag mig?

Varför? För att jag måste kunna beskriva saker i mitt manus, såklart. 

Så gör väl alla?

Kan någon ställa upp?

Jag har en bra idé.

Vad sägs om att gräva en djup grop? Sedan hoppar man ned i den.

När någon (utan att prata med en eller titta på en) sedan fyller igen gropen, är man nedgrävd.

Tills en annan dag.

En stunds upptäckarlusta

Vet ni vad?

Vi har massor av tv-kanaler!

Denna nya upptäckt gjorde jag ikväll, när jag vågade mig nedför trappen med min kaffekopp för att inmundiga denna tillsammans med min man. Det gick att bläddra och bläddra och bläddra. Varje gång dök en ny kanal upp som jag inte hade en aning om. Att det sedan inte fanns något att se ändå, var väl ingen direkt överraskning. Det var kul så länge det varade.

Sedan gick jag. Möjligtvis kan det vara så att den där han som jag är gift med, tyckte det var lika bra. Han verkar inte alls lika imponerad av utbudet som jag. Han ser visst bara en kanal i taget.

Smart drag

Jag har flyttat vårt fruktfat.

En positiv bieffekt av detta är att ingen behöver undra varför man befinner sig där. 

Smart.

Nä, nä, det är väl min lott

Kanske slutar jag be Lillskrutt om klädselråd. Det är, om man säger så, inte särskilt upplyftande.

"Du ser inte klok ut!", var svaret jag fick när jag undrade om jag kunde ha en viss kjol.

När han senare berättade att kjolen jag hade nu, som visserligen var densamma, var fin men den andra ful, kan man säga att skadan redan var skedd.

Men vadå? Jag kanske inte är riktigt klok heller.

Och nu har nog app-store kraschat helt

Den där damen som envisades med att knuffa mig ur sängen, trots att jag helst inte ville träffa henne, har tydligen fattat tycke. Hon släpper inte taget, har följt mig hem och envisas nu med att berätta saker för mig.

Jag blir galen men inser väl mina begränsningar. App-store kommer inte uppdatera hennes GPS innan jag fått på pränt vad hon vill ha sagt.

Jag lovar att pausa medeltiden ikväll och landa i sekelskiftet mellan 1800-talet och 1900-talet.

Men sedan får det banne mig vara nog!