Jag blir vrålförbannad. Analyserar hur det känns i kroppen. Vad tänker jag? Hur beter jag mig? Hur rör jag mig?
Jag blir ledsen. Analyserar hur det känns i kroppen. Vad tänker jag? Hur beter jag mig? Hur rör jag mig?
Jag är jätteglad. Analyserar hur det känns i kroppen. Vad tänker jag? Hur beter jag mig? Hur rör jag mig?
Jag känner vilken känsla som helst. Analyserar hur det känns i kroppen. Vad tänker jag? Hur beter jag mig? Hur rör jag mig?
Varför? För att jag måste kunna beskriva saker i mitt manus, såklart.
Så gör väl alla?
Hahaha, påminner om min dotter när hon var lilliten. Så fort hon hade en känsla (glad, ledsen, förvånad, ilsken...) sprang hon till en spegel för att se hur hon såg ut... Men det gjorde att hon alltid har haft total koll på vad hon känt senare under livet...
SvaraRadera