Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell

Jag gillar att läsa böcker där jag kanske inte tillhör den primära målgruppen, ibland. Särskilt sådana som för mig tillbaka till en tid man själv varit i. Nostalgi kanske, eller sentimentalitet. Varför har ingen betydelse egentligen, precis som med allt jag läser så handlar det bara om att det ska finnas lust till texten. 

Den här boken handlar om Nora Jonasson, en högst ordinär tjej som känner sig lite i andra hand. I kärlek, i vänskap är hon, i sina tankar, den som är lite sämre. Vi får följa Noras vardag och vad som händer när något man inte alls planerat gör så att en hel vänskap äventyras.

Boken är skriven utifrån Noras berättarperspektiv och nu, när det är några år sedan jag befann mig där Nora är nu, ser jag mig själv i mycket av det hon skriver. Precis som jag tror att många gör. Den där känslan av att alla andra är lite bättre, snyggare, häftigare och mer omtyckta, är beskriven på ett sätt som gör ont. Jag vill skaka om henne ibland, på ett sådant där vuxensätt som inte alls når fram, och pränta in i henne att hon visst duger. Att hon är omtyckt och att andra ser på henne som hon ser på dem. 

Jag tror att jag hade älskat den här boken som tonåring. Att jag hade känt gemenskap med Nora och kanske lite tröst. Tröst mitt i allt det där jämförandet man höll på med. När jag läser den nu, tycker jag mycket om den. Det duger gott.