Jag behöver lite taggiga stängsel för att hålla ordning

Jag har nu formulerat ganska jätte-väldigt många första meningar av olika slag. Det var tänkt att bli till ett blogginlägg. Tuvär.

Huvudet vill inte klara av att samla ihop tankarna. Men det här är några av ämnena som snurrar inuti det.

 

Varför har jag så svårt att ta vissa komplimanger på allvar, när det funkar ypperligt med andra?

Är det bara jag som inte tycker lön är det viktigaste kriterier när man vill utveckla sin tjänst?

Hur spännande är mitt liv när jag sparar sidor som handlar om att göra sin egen propplösare?

Lyckan över när elev smyger sig fram, vill sitta nära och ge beröm som man vet är sant.

Vad det är som gör att jag inte fortsätter strukturera nästa manus fast det är påbörjat och historien tillsammans med karaktärerna rumlar runt där inne.

Upp och ner och explosioner och närhet i växande individers liv.

I morgon får jag ta och leta upp en lista så jag har något som stramar åt hjärnan igen. Nu väntar "Gone girl" på mig.