söndag 17 augusti 2014

Tack

Jag funderade över om jag ville ha med en tacksida i min bok. Fram och tillbaka gick tankarna. Till slut bestämde jag mig för att inte ha det. Nu har jag ångrat mig. Tror jag. Därför tänkte jag ändå tacka några här. För det är så att en bok inte kan bli till utan hjälp av en massa människor som på olika sätt styr en rätt. Det finns de som gjort det medvetet och det finns de som inte har en aning om att de gjort det. Jag skulle aldrig kunna säga vem som betytt mest eller minst i det, men här är de jag anser varit inblandade i min process helt utan inbördes ordning.

Paulina, Annette, Camilla och Åsa. Ni har varit med i mitt skrivande sedan jag vågade mig in i bloggvärlden. Uppmuntrat och peppat. Utan er hade jag kanske aldrig vågat mig vidare.

Jonas Bergergård Min skrivlärare på Karlstads Universitet under Kreativt skrivande 1 och 2. Jonas sade åt mig att skriva det man inte vågar skriva. Det har jag gjort nu. Lite.

Simona Ahrnstedt Simona fick mig att börja läsa romance och även att skriva det samma. Efter en kurs med henne i början av förra sommaren satte jag mig och skrev slutet av Gömd och sedan gick det av bara farten.

Lillemor Min vän som alltid finns där, oavsett hur långt bort eller hur länge sedan det var sedan sist.

Mamma och pappa De som alltid varit tryggheten. Som tror (eller åtminstone låtsas tro) att jag kan allt jag vill.

Madde Allrakäraste syster.

Jenny Som läser och uppmuntrar.

Daniel och barnen Låter mig hållas, lämnar mig ifred, följer med på resor, låter mig åka själv, frågar och hjälper till när texten krånglar.

Sofia Fritzon Som lektörsläste och fick texten att bli bättre.

Frida Arwen Rosesund Som läste och ville ge ut. Som sedan lotsade mig genom texten och fick den bättre. Och bättre. Och som nu får tampas med mig när jag inte fattar resten.

Sist är den som kanske ändå betytt mest i det här sammanhanget. Som inte finns med fysiskt längre men alltid i hjärtat och tanken. Som aldrig fick veta att den här drömmen blev sann. Som fått mig att lita på att jag kan. Som alltid skrivit själv och som varit en av de allra viktigaste människorna i mitt liv. Alltid. Mormor

Tack till er allihop. Snart är även den fysiska boken på riktigt. Tack vare er. Och mig.

Och har jag glömt någon nu så ber jag om ursäkt. Jag är lika snurrig som vanligt. Eller kanske mer.

3 kommentarer:

  1. Oh! Tack, känner mig most hedrad!
    (Jag funderar också jämt på tackets vara eller icke vara. Man får testa sig fram)

    SvaraRadera
  2. Tack för att du finns! Önskar dig all lycka med din första. 30 dagar tills vi ses... / Lillemor

    SvaraRadera