Såhär

Tag en sån där väldigt ihoppressad tvättsvamp.
Svälj fort.
Häll på valfri dryck.

Sedan sväller den i magen och man slipper laga middag för inget mer får plats.

PiP

Först: Jag älskar mina skruttar, att vara vuxen, ha ett jobb, min man och allt det där andra.

Nu: Jag vill vara tjugo år! Skitig! Trött! Äta dålig mat! Lyssna på musik! Frysa! Svettas! Sova dåligt eller inte alls! Kolla in folk! Slappa i gräset! Sjunga med! Inte behöva lägga pengar på annat än nöjen! Prata med nya människor! Allt!!!!

/MVH honsomficksittailekparkendagtidpåputteiparken

Piiiiiiiiiiip

Alla de inlägg jag vill göra handlar om saker som inte lämpar sig i text.
Usch!
Fy!
Synd ändå att jag inte kan skriva dem.
Det hade varit kul.
Mitt i barnpassning-matlagnings-städnings-tvättnings-vakenhetssommarlovet.

Men tur för mig att jag är lärare ändå!
Åtta veckor...

"Idiot!"

"Hur kan du tro att dina åsikter, hur positiva de än må vara, skulle spela någon som helst roll i mitt liv? Att jag skulle vara intresserad av att få höra att något jag gjort är bra från någon jag aldrig sett förut, är helt idiotiskt. Jag önskar du aldrig hört av dig till mig och om du någonsin gör det igen kommer jag slå dig."

...har aldrig någon svarat mig. Men jag tror, på något konstigt, skruvat sätt inne i mitt huvud att det kommer hända.

Jag gillar att tala om när någon gjort något bra. Helst direkt till denna. Och nu, när Facebook finns, är det lätt. Meddelanden kan man skicka även till dem man inte känner. Så då gör jag det ibland. Som igår. Och när det där lilla, lilla fingret tryckt på sänd. Då ångrar jag mig. För man kan ju få ett sådant där svar.

Knäppskalle!

"Överenskommelser"

Jag har precis läst ut en kärleksbok. En som handlar om 1800-talet. Ni vet, vackra kläder, flicka möter pojke, flickan redan bortlovad på grund av pengar, förvecklingar och äventyr.
Det låter banalt.
Men oj!!!!!!

Det är Simona Ahrnstedt som skrivit den här boken och jag var tveksam till en början. Det tog kanske två sidor, sedan var jag fast. För det som låter banalt i den korta beskrivningen, blir på 400 sidor en historia jag inte kan släppa. Jag , som alltid skummar vissa avsnitt, suger in varje ord. Historien är så spännande och språket så välanvänt att jag bara vill ha mer.
Det här är faktiskt det bästa jag läst på länge. Lyllos er som har den kvar. Och lyllos alla oss andra, för snart kommer nästa.

Varför

Barnen leker.
Knappt inga andra på stranden.
Lugnt och skönt.
Varför tog jag inte med min bok?

Veckans stora

Det pratas och skrivs om skilsmässor. Ingen har väl missat det? Och plötsligt nämns meningar som:"de har aldrig älskat varandra", "de är så olika", "ingen har någonsin trott på sagan".
Nähä.

Men tänk om de, paren som nu går skilda vägar, faktiskt är som andra.

Människor som möts, blir förälskade, blir kära, gifter sig, skaffar barn, glider isär, blir irriterade på varandra, glömmer bort att hitta varandra igen och till slut bestämmer sig för att skiljas. Det händer varje dag. Precis som det händer att andra inte slits isär.

Tänk om kändisar också har känslor.
Tänk om de också är precis som alla andra.

Ja, men nu var jag väl tokig!