Nä men vet ni vad

Jag tror det är slut nu. Fast det känns lite sorgligt. Som att göra avsluta ett förhållande.

För tre år sedan när jag startade min första blogg var jag överlycklig. Förälskad. Euforisk.

Jag, som var nybliven tvåbarnsmor, fick ett socialt utbyte. Hade människor att "prata"med. Några av dem finns där fortfarande. Och kommer fortsätta göra det. Hoppas jag.

Men det finns inte där längre. Lusten. Viljan. Kärleken. Tänker allt oftare att jag borde, men det finns inget mer att säga.

Så jag tror, för säker är jag inte, att jag lägger av nu. Kanske dyker upp på Twitter. På Facebook finns jag kvar. Men här kommer jag inte vara.

Tror jag.

Var

Jag har hört att man blir pigg av att motionera.
Efter att ha cyklat till och från jobbet, sammanlagt en timme och femton minuter, har jag bara en fråga.

Var sitter piggheten?

Suger ut det sista

När man på mindre än en vecka:
Sovit en natt på SPA.
Varit på restaurang och hyrt film ensam med sin man.
Varit på vinkväll med sina vänner.
Varit på dagsutflykt till Vadstena för att inspireras och skaffa fakta.
Hämtat sin dotter 30 mil bort.

Då känns det helt okej att börja jobba i morgon. Nej. Mer än okej. Det ska bli riktigt kul!

Det här

Är bakgrunden i det manus jag har i huvudet. Att göra research är bland det roligaste jag gjort.
Nu ska jag bara komma på en sak till.
Hur man skapar 48 timmar på ett dygn.

Och nu tänker jag grina

För jag kan inte gå.
För att jag behöver jobba.
För att barken SJ eller Swebus vill köra de tider jag vill.
Därför.

Smart va?

För att jag är den typen av mamma som köper sig lugn och ro.
Ibland.

Sommarläsning

Tre böcker nu då.

Sommarhuset av Anna Fredriksson
Jag började läsa den här när vi kommit fram till lägenheten i Spanien. Det var tungt. Den var för jobbig att läsa där en stund. Jag lade undan den och tog en annan emellan.

Jenny S av Denise Rudberg
Hittade den i hyllan där vi bodde och läste den tidiga morgnar när jag vaknade halvsex och resten av familjen sov till nio. Enkelt språk, lagom glammiga miljöer, enkla lösningar. Som en novell ur Mitt livs novell, fast längre. Precis lagom för en stressad reshjärna.

Efter det gick jag tillbaka till Sommarhuset. Fastnade och läste ut den. Sorgligt men hoppfullt. Jag tyckte om den och inser att bilder från den dyker upp lite då och då.

Någonstans inom oss av Kajsa Ingmarsson läste jag ut häromdagen. Det är en fin historia men jag lyckas aldrig känna något för karaktärerna. Ändå gillar jag den. Lite för många bihistorier bara.

Och nu vacklar jag som vanligt. Har alldeles för många att välja på. Eller, för många har jag såklart inte, bara fler än jag kan välja mellan.