Så fyllde hon sex. Hon storskruttan. Och jag vet inte men det verkar som hon vill göra lite slut med sin mamma. Sådär plötsligt.
Hon åker gärna med pappa på semester, hon ropar på pappa, hon ber pappa om att leka, det är pappa som gäller.
Jag har varit galen på "mammeriet" innan. Att aldrig få vara ifred. Att ha en extra kropp klistrad på min.
Nu. Inte lika galen. Lättad men sorgsen. Har liksom en liten tagg i hjärtat. Kommer jag inte vara nummer ett någon mer gång?
Åh! Detta mammaliv...
Jo du blir nummer ett efter ett tag igen...kommer ihåg den där sexårstiden...lätt jobbig i övrigt...kram Millan
SvaraRaderaMina barn var aldrig mammiga, knappt ens pappiga och det var både kanonskönt och supersorgligt....
SvaraRaderahar samma sak med 12 åriga sonen nu, nu är det pappa som gäller fr att ha varit mammas pojke nr 1 !! Men så är utvecklingen, han söker väl sig sin identitet o då går jag fetbort nu. Dessutom bara tjejjer här hemma :)
SvaraRaderaha en bra dag!!