En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Det finns några saker som avskräcker mig när jag väljer böcker. Att den har mer än 400 sidor, att den utspelar sig på en plats jag inte har någon relation till, att människorna i den har namn jag inte kan hänga upp på utseenden, är några.

En annan sak är att den blivit hyllad av, i princip, alla.

Därför var jag ganska tveksam till den här boken. Men tji fick jag. 

Boken utspelar sig före, under och efter Biafrakriget. Vi får träffa några olika människor, från olika samhällsklasser och länder och följa deras liv under denna tid.  Det är en berättelse som gräver sig in, etsar sig fast, skaver djupa gropar och som får mig att förstå en liten del av allt det fruktansvärda som händer inuti och omkring människor i krig.

Inte desto mindre är det en berättelse om människor, deras längtan, deras hopp och deras tro. Deras mänskliga längtan efter det djupt rotade "vanliga" som genomsyrar allt de genomlider. 

Det tog mig fem dagar att läsa den här boken. En bok som trollband mig från första stund, aldrig kändes tung i meningen att man inte vill vidare, en bok som kommer finnas kvar inuti. 

Mitt största problem nu är att hitta en bok som matchar denna.