onsdag 5 mars 2014

Lite eftersläntrande, utlästa böcker

Den senaste månaden har varit trög när det gäller läsning. Tills jag hittade En halv gul sol, då. Ändå har jag lyckats slutföra två böcker.

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman har jag haft som ljudbok. Lyssnat på sporadiskt när jag varit ute och gått, när jag städat och i bilen till och från jobbet. Jag var rädd för att börja med den eftersom jag tyckte så väldigt mycket om En man som heter Ove. Ofta, ofta har jag läst två böcker i rad av en författare jag gillat, och sedan blivit besviken. Den här gången behövde jag inte bli det. Jag gillar att Backman behåller sin berättarstil samtidigt som det här är en helt annan historia. Jag har gråtit, skrattat och tagit till mig historien med hull och hår även om vissa bitar av den känns något overkliga. Eftersmaken är varm med en viss känsla av sorg. Sorg över ett samhälle som kanske inte alltid är vad man önskar.
Backman beskriver människorna med snygg gestaltning och jag har inga problem att svälja hans kopplingar, även om det är de delarna som känns något överarbetade.
Det är en bok som bör läsas och jag hoppas att det här författarskapet kommer fortsätta i samma spår.

Gone girl av Gillian Flynn råkade bli läsning på engelska. Jag var tveksam till om jag skulle få med mig innehåll och antydningar med tanke på hur länge sedan det var jag läste på engelska, men det kändes inte som ett hinder. Texten flöt på och jag upplevde att jag fick med mig det mesta även om jag inte förstod alla orden. Jag gillade boken som är en deckare, fast mer beskriver relationen mellan det par där kvinnan försvunnit. Eller... Jag gillade den ända fram till de femtio sista sidorna.
Jag hängde med i oväntade vändningar, i det karaktäristiska språk författaren skapat för de båda och i det spaningsarbete som finns med. När upplösningen är nära kändes det dock som om Flynn tröttnat. Kanske var hon urless på att sitta still eller så hade hon hittat någon ny historia att berätta, för plötsligt var det som om hon rusade fram genom handlingen. När sista sidan var vänd var jag, i det närmaste, förbannad. Jag hade velat att den historia som var så väl planerad och genomarbetad hade fått fortsätta så, men tyvärr blev det platt på slutet. Synd på en mycket bra idé.

Nu läser jag Heja, heja av Martina Haag när jag är trött. Andra delen av Gardells Torka aldrig tårar utan handskar: sjukdomen när orken är lite större. Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson på jobbet tillsammans med eleverna och i bilen lyssnar jag på Mig äger ingen av Åsa Lindeborg. Och så några andra som jag börjat i men lagt bort. Hoppas läsningen nu flyter på i samma anda som den senaste veckan. Sedan är det bara skriveriet jag behöver ta upp igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar