måndag 7 juli 2014

Böcker jag lyckats avsluta

Även om jag mestadels läst Gömd av mig själv den senaste tiden har jag lyckats börja i rätt många andra böcker och även avslutat en del. Jag har funderat mycket över text ( nähä?) de senaste månaderna och kommit fram till att det är väldigt ointressant att skriva om sådana böcker man inte gillar. Inte bara för att flera andra tycker tvärt emot en själv utan också därför att om jag skulle kritisera behövde det jag uttalade vara genomtänkt och ge en nyanserad bild för att ge boken och författaren en ärlig chans. Sådan är inte jag.

När jag läser gör jag det för att koppla av. För att få förflyttas till en annan plats och ta del av en eller flera andra människors upplevelser och tankar. Det ska vara njutbart. Om författaren inte lyckas få mig dit lägger jag bort boken. Det finns så många böcker och den tid jag har vill jag inte lägga på sådant som jag inte gillar. För det mesta beror mina tankar om texten på mig, inte på att den är dålig. Därför skriver jag nu om de böcker jag gillat.

Kanada av Richard Ford
Den här boken gillade jag fast den var långsam. Fast den beskriver så mycket och ändå så lite. Fast den har ett händelseförlopp som tar tid. Helt annorlunda mot vad jag brukar tycka om och det tog ett tag innan jag gjorde det. Vad jag allra mest kommer lägga på minnet är Fords fantastiska förmåga att beskriva de karaktärer som finns i boken. En bok jag fastnade i fast jag först inte gillade den. ( Och nu säger ni: va? Ja jag fortsatte för att vi läste den i bokcirkeln och för att det fanns något som bet sig kvar.)
Efter festen av Lisa Jewell
Chic-lit fast ändå inte. Huvudpersonerna är lite äldre och det liv de lever inte särskilt glamoröst. Lättläst och underhållande för stunden.
Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt
En bok jag lyssnade på och där har jag alltid lång startsträcka innan läsningen blir rätt i mitt huvud. Ändå var innehållet så bra att jag bara ville lyssna. En tonåring i en helt vanlig familj som skildras på ett så levande sätt att jag ibland tror jag är hon. Om kärlek, svek och uppväxt på ett mycket varmt sätt.
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri
Ännu en bok jag lyssnade på men här föll jag direkt för uppläsningen. Berättelsen är så tät att jag ibland får andnöd. Den är hyllad och jag instämmer i kören. Om rädslan och skräcken att inte tillhöra. Att vara en av de andra. Fantastisk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar