onsdag 16 juli 2014

Steglitsan av Donna Tartt

Steglitsan börjar med en explosion. Theo och hans mamma har gått till konstmuseet för att fördriva tiden innan de ska möta rektorn och diskutera hans avstängning från skolan. De tittar på hans mors favoritmålning, Steglitsan och inte långt därefter skiljs de åt. När de är i olika rum smäller det.
Theo lyckas, mot alla odds, överleva och ta sig ut medan hans mor omkommer. Med sig ut har han tavlan och en ring från en äldre man han tagit hand om där inne. Dessa båda ting får hans liv att ta sig en helt annan vändning än han själv någonsin tänkt sig.

Jag har beskrivit förut min rädsla för att börja i tjocka böcker med långa beskrivningar och det hände även här. Jag tror inte jag hade kunnat läsa den här boken om jag inte haft längre stunder att läsa den på. Nu hade jag det och det är jag glad för. Det är en bok som trängt sig in och som kommer stanna länge, det är jag övertygad om. Jo, jag skummade lite ibland när sida upp och sida ned var beskrivningar, det erkänner jag. Men trots sitt omfång lyckas Tartt behålla nerven genom hela boken och det är ett konststycke. Språket är lättläst och väldigt snyggt och den sista tredjedelen kunde jag nästan inte släppa den, vare sig jag läste eller inte. Mycket bra bok.

Nu läser jag Katarina Bivalds Läsarna i Broken Wheels rekommenderar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar