Terminsbedömning

Jag har inte uppfyllt alla krav i matrisen för lärare.
Jag behöver utveckla min förmåga att skriva fortare.
Jag behöver också utveckla min förmåga att variera mitt språk i de omdömen som skrivs.
Jag kan utveckla min förmåga att vara en superlärare som hinner med all dokumentation.
Jag kan utveckla min förmåga att komma ihåg allt som jag borde gjort.

Min förmåga att tycka om eleverna är god.
Dessutom är min förmåga att vara lite tung i hjärtat när man ska lämna över "sina" elever till annan mentor, väldigt stor.
Min förmåga att längta efter sommarlov är, trots förra punkten, mycket stor.
Min förmåga att känna stolthet över de elever jag skrattat, gråtit, varit arg och orolig tillsammans med under nästan tre år, är mycket utvecklad.
Min förmåga att se med glädje på de nya sjuåringar jag kommer möta i höst är god.

Under nästa termin kommer jag att behöva stöd i de förmågor jag ännu inte utvecklat fullt ut. Ansvarig för detta är...

Äh! Det är nog ingen idé!

De skandalösa av Simona Ahrnstedt

Under helgen som gick var jag på kurs för Simona Ahrnstedt. Det handlade om att skriva romance-böcker. En helg som gav mig inspirerande idéer, nya insikter och massor av skrivlust. Det gav dessutom ett jävlaranamma: jag kan också skriva en bok och jag kan göra det bra!
Innan jag åkte hade jag läst Simonas böcker och läst hennes blogg. Jag hade en sådan där känsla i kroppen av att jag förmodligen skulle gilla henne, en sådan där känsla man har men aldrig kan vara säker på. Det jag fick se under helgen stämde in på min känsla. Jag gillar att hon bjuder på sig själv och att hon är så noggrann i sitt skrivande. Att hon inte gör avkall  på det hon gillar även om det anses som "sämre" att skriva den här typen av böcker.  Själv är jag sugen på att skriva en och den historia som finns i mitt huvud väntar nu på att präntas ner. Snart. Snart.

När jag skulle gå till mitt tåg på söndagen gick jag, som vanligt, åt fel håll. Som tur var eftersom jag då fick syn på en bokhandel och knallade in där. I hyllan, nyss upplockad, stod De skandalösa, Simonas tredje bok som inte skulle komma ut förrän några dagar senare. Självklart köpte jag den och började läsa på tåget.

De skandalösa handlar om Magdalena Swärd som står på ruinens brant. Hon bor, tillsammans med sin piga Beata, i en nedgången lägenhet och de har inga pengar kvar. Den handlar också om Gabriel Gripklo, mannen som fått ärva sin familjs tillgångar, och skulder. Mannen med ett rykte ingen människa skulle vilja ha.

När Gabriel måste välja sig en fru kommer Magdalena till hans slott som förkläde åt en av de ungmöer han förväntas välja. De ogillar varandra direkt men efter en vadslagning kommer de att ingå ett avtal. Och där börjar deras historia.

Den här boken är annorlunda än Simonas två första böcker. Den är stillsammare på ett plan men också hetsigare på ett annat. I stort sett hela berättelsen utspelar sig på slottet och det blir därför relationen som får allt större utrymme. Jag tycker om de sprakande dialogerna och de snabba kasten mellan Magdalena och Gabriel. Jag tycker också om de andra relationer som utspelas. De får inte lika stort utrymme, men de fastnar i mig. De får mig att fundera över svårigheterna att hantera en relation då, och nu.

Vad jag har svårt för är att se Gabriel framför mig. Jag vill gärna känna som huvudpersonen gör men har svårt för att se kravatter, långt hår i tofs och långa strumpor som snyggt. Därför försöker jag låta bli att se dessa saker.

Det som gör lite ont i mig är att det finns en del stavfel. Några ord verkar ha ramlat bort och jag får läsa om vissa meningar för att förstå. Det gör ont eftersom jag vet att Simona arbetar hårt. Hon är noggrann men i redigeringsprocessen har man tyvärr missat några saker. Historien är bra men jag tappar i fart när det händer.

Det tog mig tre dagar att läsa ut boken. Som alltid när man läst en bok man fastnar i blir man besviken när det är slut. Jag vill ha mer. Nu får jag inte det men de personer som jag umgåtts med under dessa dagar kommer stanna kvar länge. Jag har återigen fått läsa en bok som gett mig en upplevelse av värme. Och värmen är precis det jag vill ha.

Viktigt meddelande till människorna

Var respektfulla.

Var snälla.

Slut på meddelande.

Goodbye romance

Hello vardag.

Lite mer rörigt än vanligt

Man kan tycka att jag är något förvirrad.

Till exempel när jag går åt helt fel håll.

Eller när jag glömmer att betala för boken jag just lagt på disken.

Eller när jag glömmer att jag inte har ätit. ( Det händer inte!)

Men just nu är jag så full av inspiration, nya idéer och ord att ingenting annat får plats.

Ja. Det skulle vara den här då.

En kvinna på vift

Det är morgon på det slitna hotellet. Kvinnan, som sovit hela natten ( med två avbrott när de tyska flickorna i rummet bredvid behövde sjunga så högt de kunde klockan fem och klockan sex på morgonen), har nu fått sig frukost med franskt bakgrundsprat. Hon har också gjort sig redo för en ny skrivarkurs-dag.

I går skrev hon hela kvällen. Nu finns tid för mer.

Det kan hända. Möjligtvis. Eventuellt. Kanske är det så att det kan bli något av allt det där som rör sig i hennes huvud. 

Oavsett utgång så har hon det bra. Mycket bra.

Gudarna ser mig

Tåget rullar ut från perrongen 06.43. Precis i tid. Jag har lite svårt att bestämma mig och växlar därför mellan ljudbok och pappersbok under hela resan. Inga spel, inget okoncentrerat surfande. Bara jag och texterna. 

Framme i Stockholm springer jag de knappa fyra kilometerna till platsen jag ska. Fem timmar av prat om skrivande och i mitt huvud formas det mer och mer. Det där jag påbörjat som inte kristalliserat sig än. 

Regnet för mig direkt till hotellet. Slår på tv:n precis när Babel visas. Jag är på väg att starta datorn när det är slut men nästa program får mig att stanna. Sofi Oksanen som jag missade sist. 

Det kan vara så att det här är den nördigaste bok-skrivar-läsarhelg jag någonsin haft. Och det älskar jag.