Gudarna ser mig

Tåget rullar ut från perrongen 06.43. Precis i tid. Jag har lite svårt att bestämma mig och växlar därför mellan ljudbok och pappersbok under hela resan. Inga spel, inget okoncentrerat surfande. Bara jag och texterna. 

Framme i Stockholm springer jag de knappa fyra kilometerna till platsen jag ska. Fem timmar av prat om skrivande och i mitt huvud formas det mer och mer. Det där jag påbörjat som inte kristalliserat sig än. 

Regnet för mig direkt till hotellet. Slår på tv:n precis när Babel visas. Jag är på väg att starta datorn när det är slut men nästa program får mig att stanna. Sofi Oksanen som jag missade sist. 

Det kan vara så att det här är den nördigaste bok-skrivar-läsarhelg jag någonsin haft. Och det älskar jag.