lördag 22 juni 2013

Hungerspelen och några dåliga böcker

Den senaste tiden har jag läst flera böcker som jag inte alls gillat. Böcker som fått mig att sucka när jag vet att de ska tas fram och läsas. Jag brukar inte läsa vidare när det händer, men nu har de varit valda av andra, i de bokcirklar jag är med i och då vill jag ändå ge dem en chans.

Bland annat har jag läst en novellsamling av Alice Munro som heter Nära hem, vilken jag kämpade mig igenom halva innan jag bestämde mig för att lägga bort. Den var enkel att läsa och jag vet att många älskar hennes noveller, men för mig var det som att hamna bredvid någon på en fest. Ni vet, när personen ifråga berättar och berättar en händelse. Händelsen svävar ut och det enda man väntar på är att det ska komma någon poäng. När personen tystnar har man slutat lyssna och så tänker man att nu kan jag resa mig. Då börjar det om...

En annan bok jag började i var Rövarbruden av Margaret Atwood. Det var en bok jag blev irriterad på. I början kunde jag inte förstå varför, men sedan kom jag på det. Hon berättar allt i texten, låter inte mig tänka själv en endaste sekund och jag tappade fokus direkt. Det hon inte berättar är vad rövarbruden gjort, bara att hon ställt till det för många, men nej. Jag bestämde mig tidigt för att inte läsa vidare.

Istället för Rövarbruden slukade jag Simona Ahrnstedts De skandalösa och den tyckte jag mycket om. Den har jag skrivit om tidigare.

Den senaste veckan har jag läst Hungerspelen av Suzanne Collins. En bok jag köpte åt in man på bokrean och som jag varit sugen på ett längre tag. Jag fastnade direkt. Författarinnan kastar in mig i ett äventyr jag måste veta hur det slutar. Hon ser till att jag både förstår Katniss, huvudkaraktären, men också att jag ifrågasätter vissa av hennes tankar och beslut. Hon ger mig precis lagom mycket känslor för alla inblandade för att jag både ska bry mig om dem men också kunna lämna dem, när det behövs.

Hungerspelen har ett direkt språk som är enkelt och lagom mycket beskrivande. Ibland retar jag mig på enkelheten men för det mesta fungerar det bra.

Historien är precis lagom otäck för mig, rent hjärtklapps-mässigt. Det som jag däremot funderar en del på både under tiden och efteråt är människans egoistiska drift till överlevnad. Hur långt är man beredd att gå för att hålla sig själv och de man älskar vid liv? Hur mycket kan man egentligen påverka de politiska beslut som tas?

Jag tycker det är en bok värd att läsas. Del två och tre väntar på mig men jag tror att det blir något annat innan. Kanske Att föda ett barn eller lite Älskade fascism eller My lord and spymaster eller Tigerkvinnan eller...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar