De är så kära så de spricker.
De är så olyckliga så himlen rasar.
Medeltiden har aldrig varit mörkare.
Jag skriver enligt en del jag lärt mig och kör slutet först. Och snart blir det ännu mörkare.
Men inte nu. För som jag skrev förut, barnen. De kommer väl ha sommarlov i morgon med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar