Boken om Joe av Jonathan Tropper

När Joe återkommer till sin födelsestad, Bush Falls, efter sjutton år är det ingen som vill ha honom där. Anledningen är den storsäljande bok han skrivit om sin hemstad som på inget sätt utelämnar några hemligheter. Han har, i boken, beskrivit stadens alla invånare med deras brister och hemligheter. Dessutom har han skrivit saker som han tror, inga av dem särskilt förskönande.
Att han återkommer beror på att hans far ligger för döden och även om de inte haft kontakt på många år, känner han sig tvungen.

Det blir ett uppvaknande att komma "hem". Han måste nu konfrontera både de människor han skrivit om och inte minst sig själv.

Det här var den tredje boken jag läst av Jonathan Tropper och de båda andra tyckte jag om från början. Den här var seg. Jag började i den under våren men lade sedan bort den eftersom jag tyckte den verkade tråkig. På grund av ett Twitter-inlägg från En bokcirkel för alla, tog jag upp den nu igen. Som tur var. Jag fortsatte där jag slutat och nu gillade jag den mer och mer för varje sida. Tidigare har jag skrattat högt när jag läst hans böcker och visst finns humorn där även i denna, men den är svartare, mer dold och ligger mer som en känsla under texten. Tydligare i boken är det sentimentala stråket. Det vemodiga som får stor plats och som också gör att jag sugs in i handlingen och karaktärerna på ett fantastiskt sätt.

I slutet av boken blir det kanske väl storslaget ibland, men det är författaren medveten om och han skriver därför in det i texten så att även karaktärerna begrundar det. Därför fungerar det.

Jag tyckte mycket om den här boken. Den är av typen att man inte direkt klarar att börja på en ny, de vill liksom stanna kvar och "gotta in" sig i mig.

Ja, som vanligt när jag läst något bra vill jag att ni också ska göra det. Så: Läs den!