Just nu är jag i en riktigt bitter period. Jag är rätt sur. Mest på mig själv, av ingen anledning alls. Det skvätter över lite på annat också.
En sak som irriterar mig är när man får för sig att man kan något av den enkla anledningen att man gjort det en gång. Eller läst om det. Eller sett någon göra det.
Eftersom det är oklart här om irritationen kommer av att jag är ödmjuk ( vilket jag såklart vill eftersom jag gillar att tänka positiva tankar om mig själv) eller om jag är avundsjuk ( vilket jag inte vill av ovan nämnda anledning även om denna anledning ligger närmare till hands i mitt nuvarande tillstånd) tänker jag nu utföra ett experiment.
Jag ska låtsas att jag är en professionell författare. ( och det vet jag att jag inte är, jag har fått en bok utgiven och har hur mycket dom helst kvar att lära mig) I detta experiment ingår att sätta av tid enligt schema, blogga om skrivandet som om jag visste hela tiden vad jag hållet på med och ( förmodligen inte för det är så pinsamt) marknadsföra det manus jag just nu skriver.
Sådär.
Nu finns det ingen återvändo. Är man inte ett dugg intresserad av det här kan man nog låta bli att läsa den här bloggen nu. Det hade kanske jag gjort.
Hej!
SvaraRaderaJag vet faktiskt inte om jag skrivit en kommentar här hos dig förut, eller inte. Jag har tittat in här lite då och då hur som helst.
Det är väldigt intressant det här, tycker jag. Jag känner verkligen igen den där känslan av att bli sjukt irriterad på folk som är så där självgoda och "jag vet bäst-iga", fast de uppenbarligen inte alls vet så mycket. Pretentiösa människor. Jag avskyr dem. Och samtidigt har jag ganska mycket ambitioner för min egen blogg och vill ganska mycket med den. Jag tillbringar ganska mycket tid med att fundera över var någonstans på gränsen mellan ärligt ambitiös och pretentiöst som jag egentligen ligger. Om det är något jag verkligen inte vill uppfattas som - så är det pretentiös.
Men tycker att jag har kommit fram till en slutsats som fungerar för mig (i alla fall de flesta dagar...). Och den är att även om jag inte kan utge mig för att veta en massa saker om skrivande (jag vet exempelvis ingenting om hur det är att ge ut en bok - så där ligger du ju ljusår före mig), så vet jag hur det är att vara jag och skriva. Jag vet hur jag skriver, hur jag tänker om skrivande och vad jag vill med mitt skrivande. Jag är seriös och målmedveten med mitt skrivande, och även om jag inte är professionell författare så vill jag gärna bli det. Och det är inget som jag skäms för. Det är ju mitt livs stora dröm!
Vad jag vill säga är nog det här, helt enkelt: Du är en person som har skrivit en bok och fått den utgiven. Det är ju fantastiskt! Och även om man brukar säga att man måste ha fått två böcker publicerade för att få kallas författare så måste man ju inte tänka på det så svart och vitt. Du har skrivit en bok. Och nu skriver du på nästa. För att ta dig själv och ditt skrivande på allvar och blogga om det, så krävs det ju egentligen bara att du gör just det: tar dig själv på allvar. Skriv ärligt om hur det är att vara du (och det gör du väl, får jag en känsla av?). Jag förstår hur du menar med att låtsas att du är en professionell författare - det kan nog vara väldigt bra att tänka så, särskilt för arbetsmoralen och inspirationen. Men jag vill också säga att: du kanske inte behöver låtsas så jättemycket? Som sagt. Du har skrivit en bok. Nu skriver du på nästa. Det är ju väldigt likt det som många "riktiga författare" gör :)
Önskar dig stort lycka till med nästa manus!
/Linda
Skrev nyss ett långt svar och sedan klickade jag fel och loggade ut. :(
RaderaTack för din kommentar, jag håller med.