All denna kraft

Fyra dagar på bokmässan är över och den största känslan jag har med mig är vördnad. Bokmässan är enorm. Det finns otroligt många författare, försäljare, läsare, köpare, tidningsfolk, föreläsare, forskare och alla andra som på något sätt har anknytning till läsande och skrivande. Överallt man går eller tittar myllrar människor fram för att hitta något de är intresserade av. Jag skulle tro att i princip alla hittar något.

I alla montrar står människor som, precis som jag, brinner för att läsa eller skriva. Bara det är en häftig känsla. 

Det som imponerar mest av allt på mig är hur många böcker det finns. Om allt. Bakom de böckerna finns otroligt mycket arbete. Tid, tankar, känslor och vånda. Och jag kan inte annat än imponeras av hur många som lägger så mycket tid på att göra något som i väldigt få fall leder till att man kan leva på det. 

Det finns böcker jag inte alls gillar. Ibland för att de helt enkelt har en historia som inte tilltalar mig, ibland för att jag tycker de är dåligt skrivna. Ändå är jag full av respekt för den som är författare till just den texten. Antagligen har den personen lagt ned all sin kraft för att lyckas få ut det som den drömt om att förmedla. 

Jag tillhör också de där som kämpat. Vad som blivit resultatet av det är jag stolt över. Sedan får folk säga vad de vill. Jag har fått göra det jag älskar. Precis som tusentals andra.

Det är en häftig känsla.

Jag och bokmässan ( och telefonen)

Det är på bokmässan vi trivs. Jag och telefonen. Hur kan man annars förklara att den bara funkar här?

Jag har: blivit intervjuad, stått bredvid på Steam punk- mingel, sett till att jag får sälja mina böcker på Akademibokhandeln i Karlstad, shoppat, pratat, umgåtts. 

Jag ska: prata, umgås, stå bredvid vid Zombie-walk, signera och säkert mycket mer.

Telefonen är med hela tiden. Såklart.

Stora misstag

Tända eld i spisen när alla nytvättade kläder ligger i samma rum. 

Det är inte ett medvetet komihågmig-drag att jag kommer lukta rök på bokmässan.

Sätta på tvn när man ska packa. Det är inte så bra att ta igen sitt tv-tittande när man har tusen andra saker att göra. 

Tro att man ska komma ihåg något. 

Berg och dalbanan

Efter en fantastiskt inspirerande helg på författarkliniken anordnad av Ann Ljungberg, är jag full av skrivinspiration. Skriva gillar jag. Ju.

Den andra delen av detta är jag mer tveksam ( läs livrädd) för. För hur det än är så måste man visa sig om man vill bli läst. Och det vill man ju. 

Det finns många goda exempel på människor som lyckas synas och lyckas få sina böcker att spridas. Smarta människor, stolta människor med förmåga att förmedla känslor och stämningar i text. 

Jag vill gärna tillhöra dem och kanske är det därför jag tackade ja till att prata om min bok i Värmlandsmontern. I 20 minuter ska jag lyfta min text med värme. Innan dess ska jag bara mota Jante.

Riktigt viktig fråga

Varför säljer de inte ostbågskryddor? Bara.

Det är väl ändå ingen som vill ha det där knastret inuti?

Vad jag gör

Det finns mycket att säga, tycka och fundera över efter de senaste dagarnas turbulenta politiska situation. Det gör jag också, men inte här. Dessutom fortsätter jag, i högre grad än tidigare, det arbete jag alltid gör nämligen att föra diskussioner med de som ska bli vår framtid: eleverna. 

I övrigt nojjar jag en del över det faktum att skriva en bok är att skriva en bok men när den sedan är utgiven( Vilket inte alls är lätt som en plätt.) ska man hålla på och berätta hur bra den är för alla man möter. DEN biten är jag varken förberedd eller bekväm med. 

Om, jag säger om, ni har tänkt er till bokmässan. Och om ni råkar vara i närheten av Mörkersdottirs monter och råkar se mig där, så kan nu väl bara vara snälla. För jag tänker att helst kommer jag vilja gömma mig hela tiden. Och med snäll menar jag säga hej. 

Jag tror jag kommer klara av att säga hej tillbaka.

"Om du bara ser till att få ordentligt med frisk luft ska du se att det blir bättre."

Läser ett inlägg om utbrändhet som beskriver just det där som många känner. Irritationen över alla käcka tillrop och den förbannade känslan av att inte orka något. Jag kan inte göra annat än att sprida denna länk.

http://prestera.blogspot.nl/2014/04/hur-ska-man-se-ut-nar-man-ar-utbrand.html?m=1

 

Och sedan ser jag mig själv just nu. Min helg har varit städning, tvätt, gräsklippning, björnbärsplockning och vila. Jag mår bra. Är avslappnad, sover gott och orkar det jag vill. För mindre än fyra år sedan var det inte så. För andra är det inte så. 

Därför vill jag att ni ska läsa. 

Firar boksläpp hela dagen

Tvättar.

Städat.

Lagat halvfabrikat.

Käkar godis.

Har tjejkväll med storskruttan framför Smurfarna 2.

Planen är att läsa senare. 

Ett firande av rang.

Debutant på riktigt

Mitt huvud snurrar mer än vanligt den här veckan. Eller ja, det snurrar inuti huvudet, om man ska vara noga. Och det ska man väl när man börjar närma sig det där ordet som beskriver att man skriver böcker. Då ska man väl kunna formulera sig så att folk förstår. 

I alla fall.

På måndagen kom den där efterlängtade lilla avin som talade om att jag hade ett paket att hämta. Och ska man nu prata om att formulera sig så folk förstår, så hade jag en del att säga om vad som stod på den. Jag ringde. Fick besked att paketet skulle levereras till "min" butik dagen efter. Fint. 

Det gjorde. Det inte. Såklart. Jag ringde. Fick besked att det skulle hämtas en helt annan tid än vad den första avin och människan meddelat. 

Dagen efter hittade jag till slut paketutlämningen dit människor som ska straffas för att de är korkade nog att ha ett jobb dagtid, får leta sig fram. Jag behövde bara fråga fyra personer var det låg vilket i sig kan tyckas som en vinst. 

Men sedan.

Fyrtiofem fina Gömd i en låda som nu finns i mina händer. Och det enda jag ville var att gråta. Mycket konstig känsla. 

Och idag när jag av misstag ( för det är verkligen inget jag gjort varannan timme den senaste tiden) googlade fram nätbokhandlarna fanns den i lager. Och nu är det så mycket på riktigt att jag lyfter lite. Att jag darrar lite. 

Jag är numera en utgiven debutant. 

Plötsligt en dag

...kommer man hem och hittar en avi i brevlådan. (Nåja köksbordet eftersom någon annan tagit in posten.) Det är nära nu. Nära tills jag får hålla i den. Lukta på den. Bläddra i den. 

Tomorrow, tomorrow I love you tomorrow...