Vad jag ännu mer kan lova är att det är lyxigt att vara sex år i Sverige och få delta i den fantastiska verksamhet som bedrivs av de pedagoger som arbetar där.
Dessutom är det en ynnest att få vara sex år och under dagtid omges av mer än tjugo andra sexåringar som gör sitt allra bästa för att dagen ska bli så bra som det går. (Ja, jag vet att man misslyckas ibland när man är sex år men det för baske mig vuxna också. Och när vuxna misslyckas är det oftare planerat än när sexåringar gör det.)
Hela den här dagen har jag förundrats över hur man bemöter och behandlar varandra. Hur vuxna och barn pratar och möts. Hur lätt allt känns.
Det finns många negativa åsikter om svenska skolan, om svenska barn, om svenska pedagoger.
Jag känner inte igen den bilden. Prova själva att se på riktigt ska ni se.