Kvällens funderingar

• Varför är jag konstant sugen när inget finns som jag vill ha?
• Vem tyckte egentligen att de där två mammorna var snygga, mannen eller dottern?
• Varför smakar alltid vin godast innan man tagit första klunken?
• Hur ska jag få plats med hjärtslagen när de tar så där stor plats?
• Hir kan det komma sig att jag plötsligt har fler läsare än någonsin när denna blogg är mer anonym är den förra?
• När ska jag hitta en fastna-bok igen?
• Varför orkar jag inte diskutera?
• När ska jag kunna få ner alla formuleringar som ska fylla den där boken?

Det var ju dags

Så har jag funderat hela dagen. Insett några saker jag behöver stoppa in i Jennys liv. Jenny, som är den där otrevliga människan jag just nu lär känna. Det finns rätt många bitar kvar att ta tag i. Många frågetecken hon behöver räta ut åt mig.

Hon som just nu råkat ut för något förfärligt. Hon har precis fattat det och där kommer väl jag in i bilden. Jag liksom skriver ner hennes tankar och känslor. Det är hon som styr, har jag fattat, men jag måste få ner det i text.

Och i kväll var det dags. Lugnet har lagt sig och jag är bara sååååååå sugen. Jag viste precis vad jag skulle börja med. Ville bara läsa igenom en del av det hon tänkt och gjort innan.

Då insåg jag.

USB-minnet passar inte i den här datorn. Eftersom den har ett annat skrivprogram än min vanliga.

Man skulle kunna säga att jag kom av mig.

Mer koko än vanligt

När man sover dåligt blir man lite konstig. Det förbättras inte av att man ligger på filtar med hundratals gröna kaniner istället för underlakan. Men inatt trodde jag att jag blivit helt galen. När huset är tyst och endast jag är vaken får jag plötsligt för mig att de där kaninerna ska börja gnaga på mig med framtänderna. Eller kittla mig med morrhåren. Sedan blev det inte lättare att somna. Inatt får jag väl hypnotisera dem så de låter bli mig.

Skitbok

Jag läste ut en bok idag. Och efteråt blev jag irriterad. Väldigt irriterad. Innan jag började hade jag en del motstånd. Boken kändes lite amerikansk. Sådär så att man har svårt att hitta identifikationspunkter. Dessutom med långa beskrivningar. Ni vet när man känner att de bara är utfyllnad. Så blev det bättre. Jag blev intresserad av vad som skulle hända. Glatt överraskad. En mycket kort stund. Sedan kom alla irritationsmoment tillbaka. I ännu högre grad. Det är där irritationen kommer in. Jag kunde inte sluta. Jag struntade högaktningsfullt i vad som skulle hända dem. Ändå kunde jag inte låta bli att läsa ut den. Och nu har jag kastat bort massor av tid på skit! Skit också!

För deras skull

Finns det något farligare än att köra bil och parkera på okända ställen? Jag vet redan svaret. Ni behöver inte ens säga det. Jag vet att ni kommer svara nej. För såhär. Först vet man inte var man ska svänga. Eller inte svänga. Då måste man köra långsamt. Fast sedan kommer andra bilar på vägen. Ja, jag vet, knäppt! Då kan man inte köra långsamt. För de kör fortare. Eller vill, i alla fall. Så man måste köra fortare. Så hittar man rätt avfart. Den till parkeringen. Där. Där ska man hitta en som är ledig. Grattis! Man kan, om man har tur, hitta en sådan men då klappar redan hjärtat så hårt att bilen skakar. Alltså kan man knappast parkera bredvid någon. En sådan parkering skulle innebära allvarliga plåtskador på närparkerade bilar. Men. Man gör det ändå. Då är man klar. Tyvärr måste då alla tillbakahållna hjärtslag släppas loss. Så var den dagen gjord. Men. Och här kommer det största menet. Det är värt det. Tusenmiljarder gånger. För skruttarnas skull. Jag säger som storskruttan, jag. "Du kan aldrig förstå hur mycket jag älskar er."

JÅÅÅÅHNY!

Ni vet när baby sitter där på trappen. Hon inser att han inte är riktigt den hon vill att han ska vara men hon vill ändå ha honom. Trots att hon skriker så rösten spricker så vänder han sig inte om.

Ungefär så är det nu.

Med den där gamla förälskelsen.

Jag blev kär direkt jag började blogga. Det var läskigt när jag la upp mitt första inlägg men det tog inte lång stund innan man insåg att man var välkommen. Mer än välkommen. Efter det har jag stött och blött. En del rätt privata saker. Andra rätt allmänna. Alltid utifrån mig själv. Det har funnits någon där. Någon som har läst. Ibland en, ibland femtio. Men alltid någon. Det har betytt mycket.

Nu har det ändrats.

Jag vill ropa efter JÅÅHNY, men jag inser att han inte kommer tilbaka. För i motsats till filmen där han förändrats till det bättre, har min gamla bloggportal förändrats till det sämre.

Så nu får jag väl ropa efter någon annan.

Jag har inte kommit på vem än ,bara.