lördag 31 januari 2015

En god morgon

Jag ställde aldrig klockan innan jag somnade, trots att jag planerat det. Innan jag släckte hade klockan blivit halvett och jag tänkte att det blir tidigt att vakna sex. Bättre att sova.

När jag slog upp ögonen stod klockan på 06.12. 

Nu har jag skrivit i snart två timmar. I ett tyst hus, där alla andra sover, kommer orden lätt. Jag närmar mig sista kapitlet nu, vilket inte betyder att allt är klart eftersom jag knappt skrivit något i början.

Det bästa nu? Att jag gillar det jag skriver. Tycker texten blir bra och att jag lyckas hålla handlingen trovärdig. Hela tiden. 

Säkerligen kommer denna känsla variera. Men idag håller jag i det positiva.

fredag 30 januari 2015

Orutinerat

Jorå, jag var helt inställd på att dra fram datorn och sätta igång skrivandet i samma stund som resten av familjen bänkade sig vid familjeunderhållningen klockan åtta.

Och så besvikelsen när jag kommer på att jag inte gjort min research ordentligt och således inte kan skriva. 

Hej surfande och omläsande av böcker.

torsdag 29 januari 2015

Jag gillar inte att tävla

Jag tillhör de där som saknar tävlingsgen.
Det är vad jag brukar säga. Vad jag brukar tänka. Vad jag brukar tro.

Men nu har jag insett något. Jag har nämligen skaffat Goodreads. Ett ställe där man skriver in de böcker man läser. Uppdaterar hur långt man kommit och recenserar (om man vill) när man läst klart.

Och nu älskar jag att tävla. Jag vill bli klar hela tiden. Vill lägga till fler böcker på min lista. Vill att listan ska bli lång. Det vill jag för att ... för att ... ja, inte vet jag. För att flest lästa böcker när man dör, vinner, kanske.

Jag har en del att göra, skulle man kunna säga.

måndag 26 januari 2015

Jag kallar det skrivkurs

Ikväll har jag planerad skrivtid. Försöker tänka att det är som om jag åkte på kurs. Därför skulle jag smita undan till rummet där jag har skrivhörna. Där det också finns en braskamin. Där jag skulle elda. Där jag tände brasan enligt alla konstens regler. Där veden jag lade in tydligen var den som inte hade torkat ordentligt än. Där det således blev rökfyllt. Där jag alltså inte alls kunde sitta.

Skrivkursen fick därför en sen start. 

Nu sitter jag i köket och skriver onämnbara formuleringar som jag inte alls är säker på att någon kommer få läsa. 

Jag är lika rödkindad som min kvinnliga karaktär, men mer påklädd och av olika anledningar. Snart är den delen över, då ska de äntligen få diskutera lite politik, krig och klasskillnader.

Tack för det.

Det finns regler och så finns det REGLER


Jag är en slarvig människa. Det sitter djupt rotat i själen. Ändå älskar jag ordning och reda. Med vissa saker.

Och då menar jag att man ALDRIG får dricka kaffe eller något annat i min skrivartemugg som jag fått av min bokcirkel. På riktigt är det så att det stör mina cirklar. Att irritationen växer i magen. Att jag blir lite sur. 

Det är sådant man bara inte gör. Så det så.


fredag 23 januari 2015

Viktiga förberedelser

Som alla författare är jag väl medveten om vikten av förberedelser. Därför har jag skrivit synops ( eller synopsis, jag lär mig aldrig vilket som är rätt oavsett hur många gånger jag googlar) där varje uppslag i en bok beskriver varje kapitel.

På detta uppslag beskrivs vilken viktig händelse som ska behandlas, var den utspelar sig och vilka som är med. Där skriver jag också upp målet med scenen och de hinder som finns för att nå det.

När jag skriver just det kapitlet dyker alltid frågor upp. Dem skriver jag ned där och tar reda på när det är dags att redigera. (Eller när jag får för mig att det är roligare/lättare/viktigare att surfa än att skriva)

Idag har jag skrivit lite. Sedan har jag förberett viktiga saker. Refusering. Det har jag gjort genom att spela Candy Crush. Man förlorar hela tiden och jag tänker att det måste vara det ultimata testet. Jag förlorar och förlorar och förlorar. Och fortsätter och fortsätter och fortsätter. 

Precis som med manus.

Dag 1

Jag är sjuk.
Det har man absolut inte tid med när man är författare. 

Planen jag satt upp nu är tre timmars skrivtid varje måndag. Direkt middagen är uppäten piper jag iväg och skriver. Varje helg kommer jag, antingen lördag eller söndag, ägna mig åt skrivande minst tre timmar i streck.

Om jag känner mig själv rätt kommer dessa timmar generera mer skrivlust även de andra dagarna.

Precis nu bestämmer jag att råmanuset ska vara klart i slutet av februari.

Det kommer bli tufft. Men så har jag en tuff chef också.


torsdag 22 januari 2015

Irritationsmoment

Det finns saker som irriterar mig. Kopiöst. Som jag grottar ner mig och och muttrar om. Som gör att jag tänker att de som gör det har någon sorts hybris.

Just nu är jag i en riktigt bitter period. Jag är rätt sur. Mest på mig själv, av ingen anledning alls. Det skvätter över lite på annat också.

En sak som irriterar mig är när man får för sig att man kan något av den enkla anledningen att man gjort det en gång. Eller läst om det. Eller sett någon göra det. 

Eftersom det är oklart här om irritationen kommer av att jag är ödmjuk ( vilket jag såklart vill eftersom jag gillar att tänka positiva tankar om mig själv) eller om jag är avundsjuk ( vilket jag inte vill av ovan nämnda anledning även om denna anledning ligger närmare till hands i mitt nuvarande tillstånd) tänker jag nu utföra ett experiment.

Jag ska låtsas att jag är en professionell författare. ( och det vet jag att jag inte är, jag har fått en bok utgiven och har hur mycket dom helst kvar att lära mig) I detta experiment ingår att sätta av tid enligt schema, blogga om skrivandet som om jag visste hela tiden vad jag hållet på med och ( förmodligen inte för det är så pinsamt) marknadsföra det manus jag just nu skriver.

Sådär.

Nu finns det ingen återvändo. Är man inte ett dugg intresserad av det här kan man nog låta bli att läsa den här bloggen nu. Det hade kanske jag gjort.

söndag 18 januari 2015

Skrivstund har guld i mund

Ibland reser jag mig och tittar från det här hållet. Det ser otroligt trevligt ut.

Eller hur?

Från andra sidan är det väldigt kämpigt. 

Men jag tänker att 20548 ord är 20548 ord, oavsett om de är bra eller inte. Det är faktiskt ett fjärdedels råmanus om man går efter vad jag skrivit tidigare. Till och med lite mer. 

Slutet är nästan färdigskrivet. Sedan är det bara resten kvar. Alltså början. Och mitten. 

Sedan ska jag bara ta hand om alla sådana här:
Och saker som liknar de här:
Och skriva om tusen gånger.

Det är därför jag ställer mig på andra sidan ibland.

Det är så harmoniskt där.

måndag 12 januari 2015

Jag hade mycket hellre haft rätt

"Du kommer att tycka sämre och sämre om vintern desto äldre du blir." sa hon till mig. Och jag log och nekade bestämt. Vädret hade aldrig påverkat mig. Att det skulle förändras verkade inte alls troligt.
"Vi får väl se." svarade hon och log i mjugg.

TYDLIGEN HAR JAG INTE LÅNG TID KVAR ATT LEVA.

Det är skit när folk överbevisar en.

lördag 10 januari 2015

Jag ville bara säga en sak

Om man skulle vara nyfiken på Gömd, ni vet den där boken som jag aldrig tjatat om. 

Då kan man klicka här http://issuu.com/fridaarwenrosesundprivat/docs/1/0
så får man läsa första kapitlet. Vill man läsa mer finns den att köpa på nätet, av förlaget ( Mörkersdottir), Akademibokhandeln i Karlstad eller av mig.

Och vill man inte köpa kan man låna den. Den finns på flera bibliotek.

Vill man inte alls läsa den så kan man också låta bli.

Nej se det snöar. Och är minusgrader.

Här nere satt jag nyss. En timme tog det att rensa bort allt småspån som fastnar i brännaren och stannar pannan stup i kvarten.

Snart ska vi bära 16-kilossäckarna som ska fylla upp hela bingen.

Och sedan skotta.

Var är sommaren?

fredag 9 januari 2015

Hägring 38 av Kjell Westö

Helsingfors, 1938

Claes Thune arbetar som advokat och har blivit lämnad av sin fru. Matilda Wiik är precis anställd som hans sekreterare. Det är kring dessa två som historien kretsar. För det mesta handlar det om dem var och en för sig, men också om hur något växer fram mellan dem.

Matilda jagas av minnen från inbördeskriget och Thune bearbetar sin skilsmässa och det som händer i omvärlden. Vad ingen av dem vet, när Matilda anställs är att de har en gemensam bekant. En bekant som tycks ha glömt att han träffat Matilda långt tidigare.

Jag hade aldrig valt att läsa den här boken om jag själv valt men jag är otroligt glad att jag fick den i min hand. Westö är en berättare som bemästrar alla delar i skrivandet och jag tycker inte att jag läser boken, jag upplever den. Varje ord är viktigt, varje miljö så snyggt beskriven och varje känsla som karaktärerna har, blir också min.

Jag läser boken med stigande oro. Inte bara för förnimmelsen att något kommer hända i personernas liv utan också för att de diskussioner som finns där, också finns nu. De åsikter som uttrycks och förminskas av de som hör och uttalar dem, är precis desamma som jag hör idag.

Hägring 38 är en bok väl värd att läsas. Av många.

tisdag 6 januari 2015

Strategin skulle kunna vara lite mer finslipad än den är just nu

Om jag tänkte lite mindre på att bli färdig med det där manuset och skrev lite mer på detsamma, är jag säker på att det skulle bli klart fortare.

Japp. En sådan dag.

Jag är gammal i kroppen.
Jag är gammal i sinnet.
Mina barn börjar klara sig själva.
Jag gör inte tillräckligt av det jag vill. 
Jag gör inte tillräckligt av det jag borde.

Nej, men det var väl det.

torsdag 1 januari 2015

"Du är dum!"

Precis som alltid under ledigheter så kommer jag ikapp. Ikapp med sovande och därav medföljande tankar i lite mer ordning än vanligt. Jag hittar lust att läsa, lust att skriva och lust att engagera mig i frågor som känns viktiga.

Jag orkar läsa tidningarnas sidor noggrant. Orkar med att fundera ut saker jag själv tycker, på ett mer strukturerat sätt än under de där dagarna när jag bara hinner tänka flyktigt eftersom all vardag tar kraft. Det finns så mycket i denna värld, i vårt samhälle och i vår närhet som får mig att vilja debattera och diskutera med andra. Så många saker som gör mig arg, ledsen, upprörd eller glad.

Uppenbarligen finns det många andra som känner likadant och som dessutom orkar med att driva sina åsikter. Heder åt dem. Eller kanske jag skulle skriva heder åt vissa av dem. För det finns ytterligare saker som slår mig när jag nu sätter mig in i allt det där som intresserar. Hur många som inte alls är intresserade av att debattera eller diskutera. Däremot är de mycket intresserade av att skrika ut vad de tycker. De är intresserade av att få säga emot och häckla. Att få håna och trycka ned. Och kanske är det därför jag inte orkar.

I så många fall ser jag hur man inte alls lyssnar till ett helt resonemang. Man råkar fastna på ett ord eller en formulering och sedan antar man att det betyder något man retat sig på under lång tid. Det kan handla om vad som helst, bara man själv får vräka ur sig allt det där man burit på. Om det sedan handlar om ämnet ifråga, eller inte, har ingen betydelse. 

Jag tröttnar. Känner mig uppgiven och funderar över vart man vill komma. Att bara ropa "Du är dum och jag har rätt!", har väl sällan eller aldrig lett till något?

Men vad vet väl jag? Jag brukar tillhöra de dumma i de här sammanhangen.