Det ena var att det fanns otroligt många lerkrukor i olika storlekar. Jag hade stora planer på hur de skulle användas, jag skulle driva upp både det ena och det andra. Huset och trädgården skulle fyllas av prunkande växter som jag själv odlat från frön. Helst sådana jag samlat själv.
Nåja, hur det gick med det vet alla som varit här. Man kan väl säga att vi har ganska många lerkrukor ståendes staplade i växthuset. Vi har dessutom gett bort en del. Jag är inte lika lyrisk längre.
Den andra saken var björnbärsbusken. En stor, taggig sak som gav massor av bär ungefär två månader efter inflytt. Bär jag aldrig ätit innan men älskade från första stund.
Nuförtiden hatar jag den där busken. Oktober, november, december, januari, februari, mars, april, maj och juni tänker jag att vi ska klippa ned hela skiten. Slippa trampa på små hullingar som aldrig lossnar. Slippa tukta den där busken som kastar ut grenar åt alla håll och sprider sig som en löpeld.
Sedan blir det juli. En sådan där juli som i år, när hela busken översållas av små blommor och jag vänder lite. Tänker att den nog får vara kvar. Kanske.
Sedan blir det augusti. Då är det inget snack längre.
Ikväll har jag plockat en hel bunke. Och jag vet att jag aldrig kommer ta bort den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar