Förbannade gubbe!

Här går man och förälskar sig, på det där sättet man gör i gubbar som gör en vansinnig men som förklarar varför de gör som de gör genom att beskriva sin bakgrund så att det värker i hela kroppen.

Man lyssnar på honom och försöker städa under tiden, men tappar bort sig och hittar sig själv sittandes på soffkanten med känslorna sprutande åt alla håll.

Så tar det slut. Han går och har inget mer att berätta.

Om ni får chansen, släpp in honom. Han är En man som heter Ove och det är Fredrik Backman som låtit mig lära känna honom. Det är jag tacksam över.