I mörkret hem

Och nu sitter jag på bussen hem. När jag gick på frågade jag chauffören om det fanns möjlighet att stanna utanför mitt hus, istället för på busshållplatsen. De busshållplatser jag har tillgång till ligger nämligen utefter mörka vägar. Vägar där ingen ser och ingen hör. Jag vill helst inte gå själv där. Bara tanken stoppar mig.

Innan jag gick på stod jag och väntade. Ensam i det inglasade väntrummet. Där ingen ser och ingen hör. Det stoppar mig. Om någon kom och ville göra något ont med mig, är jag ensam.

Just den här busschauffören kunde tänka sig att stanna mellan hållplatserna. Kunde tänka sig att stilla min oro. Jag är tacksam. I kväll kommer jag trygg hem. Andra gånger går jag fort. 

För om ingen ser. Och ingen hör. Vem finns där då?