Mest lite för mycket

Det är väl mest det att det är fullt lite överallt just nu.
Typ i huvvet.
Kanske är det därför jag imploderar lite nu och då.
Över typ en bok som inte finns där den ska.
Eller ett mjölkpaket som inte är tillräckligt fyllt.
Eller en katt som behöver antibiotika för att såret inte alls läkt som det ska.
Eller en luciakrona som endast lyser när den vill.
Eller att de inte har vita strumpbyxor i affären.
Eller att jag måste vara rastvakt.
Eller att jag hysteriskt letar löss.
Eller att jag inte har något vettigt att säga.
Eller tänka.
Eller skriva.

För egentligen är jag aningens mer oroad över annat.
Typ människosläktet.
Och hur de behandlar varandra.

Tyvärr är de tankarna så frustrerande att de inte går att sortera. Då får man sortera de små istället. Eller låta dem implodera.