Joråvars.
Igår sprang jag, eller gick lite och sprang lite och dog när jag skulle försöka andas. Det var väldigt skönt. Och jag kände mig hemskt duktig.
Bestämde då att jag skulle cykla träningscykel ikväll. Det gjorde jag. Trots tusen insulinkänningar under dagen eftersom jag sprang i går.
Det var tungt att cykla. För jag är ju otränad. Trodde jag. Tills jag tog ett blodprov och insåg att jag alldeles, alldeles strax skulle ligga på golvet om jag inte stoppade i mig någon väldigt blodsockersnabbhöjande föda.
Här kommer det verkliga problemet.
När hjärnan vid mycket lågt blodsocker säger: ät, då gör jag det.
Efter en stund säger intelligenshjärnan: sluta ät, då gör jag inte det. Blodsockerhjärnan står nämligen fortfarande på varningsläge och säger: ät tills du slutar svettas och skaka. Så då gör jag det. Tills jag mår illa. Och får magknip.
Tur jag inte tränar för att gå ner i vikt. Då hade det varit bättre att låta bli.
Ja, det är besvärligt att vara diabetiker o träna pga blodsockersvängningarna.
SvaraRaderaJag har det inte men det finns i släkten.
Hur var det när du var gravid?? Min numera fd svägerska har ju hamnat i koma ett par ggr under bägge sina graviditeter.