Så där ja!

Idén till mitt manus föddes för flera år sedan. Vi stannade till vid Alvastra klosterruin och där fanns en smal trappa som ledde ned till ett matförråd. I mitt huvud väcktes tankar över hur det kunde varit att leva som nunna på medeltiden. Vilka tankar, känslor och våndor fanns hos de som blivit placerade i kloster utan att själva vilja det? Vad skulle hända om en man på färd stannade till för härbärge och fattade tycke för någon av nunnorna? Om känslorna var besvarade?

Jag påbörjade min berättelse då men den hamnade i träda. Annat kom emellan och jag hade inte en tillräckligt tydlig intrig som höll hela vägen.

I början av juni i år var jag på skrivkurs med Simona Arnstedt och plötsligt tog allt fart igen. Under sommaren har sena kvällar och nätter varit min skrivtid. Några dagar på biblioteket har också hjälpt till att lägga ord till dokumentet och jag har lånat böcker, besökt klostret och googlat för brinnande livet.

I kväll satte jag punkt för min första genomläsning. Nu finns ett råmanus, säkerligen med massor av hål, stavfel och konstiga vändningar, men ett råmanus är det.

Jag SKA skicka det till andra nu. SKA se till att andra får tycka. SKA se till att fylla de där hålen och rätta till de där felen.

Jag måste. Den längtan som finns när det gäller publicering är större än rädslan för refusering.

Och faktiskt. Jag är nöjd redan nu. Över att jag kommit så långt. Nu kan jag bara bli nöjdare.