Sammantaget blir det nog balans

Och jag tänker som så här.

Jag måste ha mina gråtdagar.

Mina utbrottsdagar.

Mina skrattdagar.

Mina ömkansdagar.

Mina drömmardagar.

Mina pirrimagendagar.

Mina rädslodagar.

Mina surdagar.

Jag har, för inte alltför längesedan, befunnit mig där allt det där tonades ned. Där alla känslor var lite mindre. Lite mer light. Lite tråkigare.

Det var inte jag. Därför tog jag mig bort från det.

Då får jag väl ta den här skiten ibland. 

För att vara jag.