Jag vet det. Har varit med om det förut. Jag sjunker. Kan inget. Längtar inget. Hoppas inget. När det gäller skrivande.
Och så får man ett mail. Som lyfter upp och ger lite hopp. Som får mig att tänka att jag kan lite, ändå.
Nej, inget om manuset. Men väl om en novell. En novell tillräckligt bra att finnas med i en antologi.
Hurra!
Hurra!! Grattis!
SvaraRadera