Kvinnan som inte kunde skriva

Det var en gång en kvinna som tyckte hon var ganska bra på att skriva. Hon kunde många ord. Hon kunde stava bra. Hon kunde bygga meningar så de blev rätt och riktiga.

Plötsligt en söndagskväll när hon kommenterade lite här och var, på bloggar och Facebook, hade det slagit slint i huvudet. Kanske var det så att ingen förstod vad hon menade. Då fick hon lite panik och tänkte gå och gräva ner sig. För , HERREGUD!, om någon skulle se att hon gjorde fel när det gällde SKRIVANDET. Då skulle nog ingen någonsin mer vilja prata med henne.

Så då gick hon och lade sig. Sedan kommenterade hon aldrig mer.

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.

(Och möjligtvis var det så att allt var bortsuddat i kvinnans huvud dagen därpå.)