Har just lagt ifrån mig boken Jag skulle aldrig ljuga för dig av Moa Herngren. En bok som jag börjat läsa en gång förut. Ja börjat, eftersom jag lade bort den efter ca trettio sidor. När jag nu fick reda på att den skulle läsas i bokcirkeln kom jag inte ens ihåg att jag gjort det. När jag insåg att så var fallet suckade jag. Högt.
Men.
Ibland är det bra att "tvingas" läsa lite mer. Boken har vuxit under tiden jag läst. Och när jag nu lägger bort den inser jag att jag har tyckt om den. Redan från första sidan förstår man att det är något som gnager i Cecilia. Cecilia som lever ett perfekt familjeliv med tre barn, en framgångsrik man, en vacker lägenhet och en karriär som frodas. Det gnager så i henne att hon måste bort. Det där gnaget växer för varje sida jag läser och jag märker, framför allt i andra halvan av boken, att mitt hjärta slår lite snabbare varje gång jag lägger bort boken. Jag blir stressad av det hon gör och jag kan inte låta bli att fundera över hur det ska gå.
Moa Herngren lyckas nå in i ångesten och gestaltar den på ett mycket bra sätt. Ändå blir det lite för mycket ibland. Kanske har jag fel, men vissa av de handlingar Cecilia utför känns inte trovärdiga. Jag lyckas inte identifiera mig i henne på grund av det. Hon är lite för kall. Däremot finns det delar som beskriver Mollys liv som jag lätt sätter mig in i. De tre barnen finns med men det är bara Molly som lyckas bli beskriven så att man lär känna henne. De andra blir mer "vanliga" barn som har en mamma de inte förstår sig på.
I slutet av boken finns tre tips på böcker man "kanske gillar om man gillade denna" Jag har läst två av dem och tyckt om dem men inte älskat dem. Den tredje ligger på mitt nattduksbord. Den har jag tänkt att jag nog kommer gilla. Det är uppenbarligen en av mina genres, det här.
Det är i vilket fall som helst en bok jag gillat. En bok jag rekommenderar. Men också en bok som förmodligen inte kommer sätta djupa spår.
KUL att läsa din recension. Vi tyckte ganska lika. Min ligger oxå ute nu. Det finns många bitar i den här historien som jag skulle vilja diskutera mer, som förmodligen kommer att bli egna inlägg.
SvaraRaderaSkuld, otillräcklighet, kärlek som inte räcker till eller som inte kommer till sin rätt.
Kram
Håller med min mamma! Kul att läsa dina tankar. Och vad intressant att vi tycker så lika... men kanske är det ett sundhetstecken... som du säger allt känns inte helt trovärdigt. HADE det gjort det kanske man hade undrat! Ha ha! :)
SvaraRaderaEn skaplig bok alltså. Jamen såna duger med.
SvaraRaderaJag tyckte inte alls om den, tjusningen med en bokcirkel ligger väl i att vi inte alls ser samma saker i böcker!
SvaraRaderaNog är allt lite överdrivet allt, men det är kanske så man måste göra för att få fram det man vill
SvaraRaderaAhhh - kul att läsa. *ler* Ja, jag blir så otroligt fascinerad av att läsa era recensioner för på många plan känns det som vi är otroligt samstämmiga - men det jag tycker är det som gör boken dålig, är det som gör att andra rekommenderar den. Å andra sidan hade jag otroligt svårt för von Zweigbergks (?) två hypade böcker: "Ur vulkanens mun" och fortsättningen. Jag tyckte de var skräp. *skrattar*
SvaraRaderaHoppas du har en bra vecka! Kram