Det var en gång en liten kvinna som pratade mycket om städning. Tyvärr var det mycket snack och lite verkstad. Därav kom hennes hus att vara lite av en damm-grus-smul-skräp och fulasaker-samlare. En dag blev hon lite galen på detta. På grund av den lilla galenheten började hon rensa. Och dammsuga. Och damma. Hon skickade sim man till soptippen med fulla säckar av skräp. Hon skickade förfrågningar till höger och vänster om någon skulle vilja ha det ena eller det andra. Hon svettades. Hon skickade barnen till sina rum för att rensa. Hon vädrade kläder och sängkläder.
Så blev hon matt. Den lilla kvinnan började fundera över om hon tagit sig vatten över huvudet. Tyvärr fanns det ingen återvändo. Hon var tvungen att fortsätta. Och fortsätta. Och fortsätta. I all evighet. Tills världens undergång. Eller hennes egen.
Jag tror att det har med våren att göra. Vi reducerade barnens leksaksarsenal till nästan hälften för någon helg sedan. De har inte saknat en pryl. Det svåra är att inte slänga allt utan att försöka att placera det där det gör nytta. Är man miljömupp så är man.
SvaraRadera