Ni vet de där böckerna man köper för att man verkligen vill läsa dem? De där som man sedan lägger i hyllan och tittar på då och då, men väljer en annan för att de inte känns rätt? De där som sedan dyker upp, rekommenderade av andra, här och där? Fortfarande Alice är en sådan. Jag fastnade för den i affären och sedan blev den liggande bredvid sängen. Jag ville så gärna läsa den men hittade hela tiden andra som kom emellan. I går kväll bestämde jag mig för att börja. Det är jag glad för.
Boken handlar om Alice Howland, en framstående professor på Harvard. Hon ska snart fylla femtio och lever ett bra liv med sin man och tre vuxna barn. När hon börjar glömma saker och en dag tappar bort sig i sina hemkvarter blir hon fundersam. Övergångsbesvär är det första hon misstänker men när hon forskar vidare om detta stämmer det inte riktigt. Efter några läkarbesök får hon sina farhågor bekräftade, hon har fått Alzheimers. En variant som uppträder tidigt.
Genom boken är det Alice själv som berättar om hur sjukdomen fortskrider. Hon beskriver smärtan av att vara medveten om sina brister samtidigt som de inte går att påverka. Sjukdomen är skoningslös i sin framfart. Lisa Genova lyckas också fånga karaktärerna runt om Alice på ett mycket bra sätt. Man har aldrig några svårigheter med att förstå deras känslor kring det som händer.
Berättelsen sliter i mig och jag kan inte låta bli att se mig själv i samma situation. Att veta hur man sakta men säkert försvinner från sitt jag och blir till någon man inte själv valt, ett skräckscenario för mig och säkert de allra flesta. Jag har heller inga problem att vända perspektiv och ha förståelse för John, Alice man eller för hennes barn. De får alla bära tunga bördor och skuldkänslor. Hur skulle man själv ha gjort om någon i ens närhet inte längre var medveten om vem den var eller vilka de runtomkring var? Det här är verklighet för många idag, även om de flesta som får Alzheimers eller demens är äldre.
Det är, trots det tunga ämnet, en varm bok. Visserligen tung i vissa bemärkelser, men aldrig språkligt. Jag skulle absolut rekommendera denna också, precis som Förr eller senare exploderar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar