Nu tänkte jag att det var dags att skriva lite om en bok jag läst. Det är bara det att jag har glömt rätt mycket av den. Det gör man ju ibland. Fast kanske inte när man läste ut den för 21 timmar sedan.
Under tiden jag läste tyckte jag att den var ganska underhållande. Lättläst, lite rolig, lite blädder på kvällarna. Ganska mycket blädder om jag ska vara ärlig. Jag har tyvärr inte lärt känna de som var med speciellt mycket. De var tre men jag blandade ihop dem hela tiden. Det gjorde inte så mycket för jag blandade ändå ihop de män de träffade. Någon träffade någon och hade fantastiskt trevligt. Så var det lite sorgligt för dem ibland, men jag kunde inte riktigt bli ledsen. Jag visste redan från början att det skulle bli bra. Dessutom var det mesta skrivet. Man behövde inte tänka ut någonting själv. Nu är den slut och den är borta. Ibland är det så.
Jo, jag kommer ihåg vad den hette men det tänker jag inte skriva. Någon recensent kommer jag aldrig bli. Jag kan inte vara så elak att jag säger precis vad jag tycker. Anledningen? Det ligger så förbaskat mycket slit bakom varje bok. Bakom varje kapitel, mening och ord finns en människa som har kämpat ur sig detta. Som lyckats få till en berättelse som några gillat tillräckligt mycket för att den ska tränga sig igenom nålsögat som kallas bokförlag. Någon som vänt och vridit på varje ord i månader eller, kanske mer troligt, år. Någon som är oändligt glad över att deras text blivit tryckt i bokform. Det kan man inte klanka ner på. Oavsett hur jag tycker om boken.
En vacker dag kommer förhoppningsvis den där texten som gått igenom nålsögat, vara min. Och jag misstänker att det finns tillräckligt många som kommer klara av att tycka om den då. De kommer förmodligen ta stor plats hos mig. Hoppas bara de andra, de som kanske gillar mina formuleringar, kan ta ännu större plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar