Jag följer Skolvåren på Twitter. Ett fantastiskt initiativ som går ut på att lyfta allt det bra som finns i skolan som en motvikt till allt det dåliga som media visar upp. Skolan har många brister, men man ska inte heller glömma att den har otroligt många styrkor. Under en tid har man diskuterat hur drömskolan ser ut och jag har funderat en del på det där. Det är svårt att tänka utanför ramarna, har jag märkt. Skolan är en väldigt ramstyrd verksamhet som alltid har tagit lång tid på sig för att få till förändringar. Jag sitter fast i lektioner, raster och allt det andra som finns fast förankrat sedan lång tid tillbaka. Det jag däremot har lätt att uttrycka är hur jag vill att man ska bli bemött.
Min dröm är att alla, både barn och vuxna, ska känna att de kommer till en verksamhet som är betydelsefull. En skola där man känner att det man gör, inte bara kan leda till något i framtiden, utan som utvecklar alla individer där och då. Jag tror inte att det måste vara roligt hela tiden men jag tror att man måste känna att det är meningsfullt. Det gäller både de som är anställda och de som går i skolan. För att kunna känna det är det viktigt att hela tiden förstå vad man gör. Om man blir placerad vid uppgifter som ska fyllas i eller förklaras, utan att man vet varför, tappar man fort motivationen. Det kan jag skriva under på. Om vi vuxna i skolan har tappat motivationen så blir det inte bra. Det är ingen statshemlighet direkt.
När vi fick den nya läroplanen blev jag glad. Den är tydlig och den beskriver på ett bra sätt vad som ska behandlas i skolan. Utöver den har vi andra styrdokument att förhålla oss till. Ett av dem är timplanen. Den kan man ansöka om att inte ha, men vårt skolområde använder den. Där finns beskrivet hur många minuter under sin skoltid man har rätt att få undervisning i varje ämne. Jag hade önskat något annat. Om en klass har 25 elever finns det lika många sätt att lära in på. Någon har lätt för en sak och andra för något annat. Jag tror det är bra att det finns reglerat vad som ska läras in men jag önskar att varje lärare fick mandat att fördela tiden över ämnena. På det sättet vore det lättare att få eleverna att nå de mål som finns. Med det menar jag inte att eleverna automatiskt lär sig mer om de får mer tid men jag tror att det skulle vara lättare att få till de metoder som just den eleven behöver.
Det allra viktigaste i min drömskola är att alla som vistas där under dagarna får känna att det finns människor där som tror på och tycker om en. Jag anser att en av mina viktigaste uppgifter som lärare är att tycka om mina elever. En del fastnar mer, av förklarliga skäl, men alla har något man kan tycka om. Att gå till en plats flera timmar om dagen utan att känna att någon tror på att man kan klara det som ska utföras där eller känna att det inte finns någon som tycker om en för den man är, borde vara fruktansvärt. Som vuxen har man större valmöjligheter att byta arbetsplats om så är fallet, men som elev kan det vara en utopi.
Det som slår mig när jag funderar över dessa saker är att inget av det är omöjligt. Faktum är att det mesta redan görs av hundratals, säkert tusentals lärare varje dag. Kanske är just min drömskola något som redan existerar. Att det sedan finns andra, organisatoriska och undervisningsmässiga saker som behöver förändras, det kan jag inte förneka. Där har jag inte tänkt klart men så småningom kanske det inlägget också tar form.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar