lördag 25 maj 2013
Moderspassion av Majgull Axelsson
Moderspassion handlar till största delen om Minna som driver ett café i Arvika. Hon har ärvt caféet efter sin moster och här samlas några människor när höststormarna gör att de inte kan vistas utomhus. Det är en blandning av olika människor som ändå knyts samman av sina livsöden. De tvingas ihop och där kommer deras känslor att bearbetas genom boken.
Man får följa fler människor än Minna men det är ändå hennes berättelse och närvaro som är den röda tråden genom hela berättelsen.
När jag hade läst en tredjedel av den här boken skrev jag ett inlägg om den. Det här var min känsla då:
"Den är fantastiskt skriven. Språket är av den där sorten jag avundas. Den där sorten som gör att jag tänker lägga ner mitt eget skrivande eftersom det aldrig kommer kunna bli så där. Berättelsen driver framåt och intrigen är grundligt utformad. Karaktärerna är tydligt utarbetade och man lär känna dem direkt. En mycket bra bok. Men.
Något gör att jag inte längtar efter att gå och lägga mig och läsa. Att jag inte har det där suget efter att veta vad som ska hända. Jag tänker inte på boken under dagarna och skulle jag beskriva den vet jag inte riktigt vad jag skulle säga. Än så länge har jag läst en tredjedel. Det går lätt att komma framåt men innehållet väcker inga funderingar alls. Ändå förstår jag att det är just vad författaren vill. "
Nu har jag läst ut den. Det har tagit sin lilla tid eftersom jag inte har kommit in i drivet någon gång. Jag väntade att känslan skulle infinna sig så där så att man inte vill lägga bort den, men den kom aldrig. Långtråkigt och tyvärr frammanade den inte alls några inre tankar hos mig.
Jag tycker dessutom Majgull använt sig av alldeles för många billiga berättarknep för att få fram de saker hon vill säga. Det blir aldrig riktigt bra. Några av karaktärerna är alldeles för stereotypa och jag hittar inget djup i dem även om jag antar att meningen är att berättarrösterna, som alltid kommer inifrån, ska visa på just detta.
Nej, jag är besviken. Jag har tvingat mig igenom den men kan inte säga att jag kommer komma ihåg den under särskilt lång tid. Jag håller fast vid att det är en bra bok, men den passade inte mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åhhh det är alltid så spännande att läsa vad andra tyckt om boken man nyss läst. Försöker att aldrig läsa andras innan jag recenserat själv för att inte färgas.
SvaraRaderaVisst håller jag med dej ett uns om att vissa av karaktärerna, kanske ffa den alkoholiserade skådespelerskan är en smula stereotyp men jag köper det. Krutet har Axelsson lagt på Minna och det märks, inte bara i att hon fått mest tid.
Jag tycker Axelsson som ingen annan kan blanda språk. Jag fascineras av denna svärta och iskalla realism (dessutom skildrar hon sjukvården trovärdigt, så hon har gjort god research) med sagan. Kopparängeln, att se vad som sker nån helt annanstans osv.
Jag tycker hon skildrar sorgen så väl, så mystiskt, och sedan beskriver alldeles lagom dotterns självmord utan att "frossa" i den upplösningen.
Nej, jag är hänförd.
Det är spännande och kul att man ser så olika saker, tänker så olika. Både du och jag är ju hyfsat erfarna läsare å ändå...
Kram
Jag tyckte männen var rätt stereotypiskt beskrivna, och jag gillade inte att hon lät historien upprepa sig i Minnas familj, men i övrigt älskade jag den och forsade genom den!
SvaraRaderaJag tycker, i jämförelse med liknande berättelser och författarstilar, att Axelssons karaktärer är långt ifrån stereotypa. Jag tycker snarare att de är väldigt mångsidiga och verkliga... de flesta av dem.
SvaraRaderaFör mig krävde det lite ansträngning att tycka om boken.
Jag kunde inte läsa den på ett lättsamt sätt. Hade jag befunnit mig på en varm resort hade jag gett upp och tagit något lättre, men när jag här och nu fann ron... då tycker jag mycket om den!
Kram!
Synd att du inte gillade boken. Tradigt att läsa bara för att man måste.
SvaraRaderaFör övrigt gillar jag ditt sätt att skriva. Hittade dig idag tack vare Asta och Bloggdala bokcirkel :)
*ler* Tror jag förstår precis hur du menar. Även om jag älskade Axelssons språkbruk. Men för övrigt var jag ju rätt irriterad på intrigen.. Som kändes lite sådär.. Men då språket höll så hög nivå, tyckte jag om den i alla fall. Men förmodligen är det så som du beskriver - att just nu orkar man kanske inte.
SvaraRaderaJag funderar hela tiden på hur Axelsson ställer sig till sina karaktärer och de dilemman som de bearbetar. Tycker kanske hon att hora är det värsta man kan kallas? Ja, då förstår jag varför hon tillskriver Minna det. Annars känns inte Minna särskilt trovärdig. En modern kvinna som ligger med en man för lite närhet.. När blev det att vara en hora? Nåväl..
Hoppas du har en trevlig helg!