Han är lika kräsen som jag

Klockan är nästan nio när han har nattats. Han som snart fyller fyra och i går fick sina naglar målade i glittrigt lila, glittrigt rosa och rött. 

Jag städar i tvättstugan när jag hör hans springande steg i trappen.

" Mamma, de där böckerna du köpte ( lånade, men den skillnaden har han inte riktigt förstått än) de var verkligen inte bra."

" Nej, men nu måste du sova."

" Okej. Godnatt!"

Han springer på lätta fötter in till sängen igen och jag fortsätter skura. Det tar två minuter innan hans fötter hörs i trappen. Igen.

"Mamma. Det är en prinsessa med i boken!" 

Hans röst är lite skarpare den här gången.

" Ja, men jag trodde du skulle gilla den. Det handlar ju om prinsar. Men gå och lägg dig nu!"

Han gör det men stegen är långsammare den här gången. Jag städar vidare. I ytterligare två minuter. Fötterna. En gång till.

"Trodde du verkligen att jag skulle tycka om de där böckerna?"

"Ja. Jag gjorde fel, man gör det ibland."

"Gör inte så igen!"

Nej. Vad säger man? Har man längtat efter bra böcker och får dåliga, då blir man besviken. Vare sig man är fyra eller trettiofem.