Om det nu möjligtvis kan vara så ibland att jag lite, litegrann liksom tänker mig att jag en pyttestund eller lite längre skulle vilja bo i en alldeles egen liten lägenhet utan någon annan som stör mig när jag vill tänka eller göra eller sova eller något annat.
Då är inte den dagen idag.
Just idag när det luktar gammalt, riktigt gammalt matfett, matrester, och annat som spolats ned i kökets hål för avspolning. När alla de där sakerna inte riktigt velat åka ut ur huset utan lagt sig tillrätta i röret under golvet och gottat ihop sig och inte alls flyttat ut utan stannat där så länge att vattnet nu inte längre kan ta sig förbi utan istället fylls på uppåt, ut i det lilla hålet för avspolning. När han som jag valt att leva med för att jag älskar honom säger att det var väl inte så farligt jag fixar det där.
Då kommer jag ihåg en av anledningarna till att jag valde honom att älska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar