Hej då Karl Ove

Nu ger jag upp. Jag har kämpat mig igenom 383 sidor. Det kan vara då att de sista 50 skummades en del. De sista 60 struntar jag i.

"Min kamp" är inte en bok för mig. Den är beskrivande, detaljrik, analyserande och långsam. Jag är tveksam. Om man utger sig för att skriva en självbiografi ska man vara ärlig. Karl Ove kommer ihåg varje andetag, varje ögonkast och varje tanke han haft sedan han var barn. Dessutom skriver han att han inte har en enda dagbok kvar från sina första 25 år. Det går inte ihop i mitt huvud.

Jag kan förstå att han har tvetydiga känslor för sin far. Jag kan se den inre utveckling han går igenom och jag kan förstå att man vill skriva om den. Däremot förstår jag fortfarande inte storheten i det han skrivit.

Därför räcker det nu. Dags för nästa bokcirkelbok. "Jag skulle aldrig ljuga för dig."