fredag 15 februari 2013

I går var jag uppgiven

... nu känner jag mig mest förbannad!

Framförallt över det faktum att man inte tror att lärare idag förmedlar de bedömningar man gör genom skriftliga omdömen. För att man tror att ett betyg skulle göra att eleverna fick reda på om de inte når målen tidigare.

Ja. Jag vet att det finns skolor där de skriftliga omdömena inte är tillräckligt utvecklade. Där de inte alls används för att leda eleverna framåt. Där man inte alls pratar om förmågor eller på vilket sätt dessa kan utvecklas. Men. Men. Men. Tror man verkligen att man når de skolorna genom att låta bedömningarna ske genom en bokstav? Kommer det att medföra tidigare samtal om hur man anser att vissa elever inte kommer nå målen?

Hos oss har vi lagt enormt mycket tid på att sätta oss in i den läroplan som kom 2011. Vi har gjort matriser som riktas mot kraven i år 3 och 6. Vi har diskuterat hur vi ska uttrycka oss i omdömen och vi har haft experthjälp för att nå bra resultat. Jag vet att vi uppmärksammar de som behöver stöd i tidig ålder. Vet också att det finns många andra skolor som gör detsamma.

När jag ser att en elev inte når upp till den förväntade kravnivån i något ämne måste jag vända mitt tänk. På vilket sätt kan denna elev utveckla denna förmåga? Många gånger måste jag hitta en annan väg. Det är mitt jobb. Jag vet dessutom att det finns tusentals andra lärare i Sverige som gör samma sak.

Frågan nu är: varför tror inte regeringen det?

2 kommentarer:

  1. Tack! Väl fångat med stolt ton, älskar det!
    /Ante Runnquist

    SvaraRadera
  2. Håller med! Det enda jag lärde mig om betyg på de 8 år som jag arbetade som gymnasielärare var att de säger ingenting om vad vad folk kommer att bli eller arbeta med eller bidra med till samhället senare i livet.

    SvaraRadera